Alltid redo att assistera

Fartygen kommer till Gävle hamn alla tider på dygnet. Matros Robin Uusirantanen och hans kollegor har en inställningstid på fem timmar men är ofta ute redan efter två. Foto: Linda Sundgren

Hamnen i Gävle växer och moderniseras med nya kajer, bredare inlopp och ökad automation. Ombord på bogserbåten Grizzly af Gefle tror man att det kan leda till fler bogseringar och kanske också ytterligare en bogserbåtsbesättning. 

Solen letar sig upp över kranar och cisterner medan matros Robin Uusirantanen lägger loss trossarna i aktern på Grizzly af Gefle. Även om det är ett par plusgrader och gårdagens hårda vindar avtagit något, biter kylan i kinderna. Men dagens väderlek är ingenting mot vad det kan vara en februaridag i Gävle, försäkrar Robin. Efter elva år på bogserare har han upplevt betydligt värre arbetspass. 

– Minus 20 är inte ovanligt och det är rätt okej. Men när det blir neråt 30 minusgrader, då är det inte roligt längre, säger han. 

Grizzly lämnar kajen och styr ut mot containerterminalen där Madeiraflaggade Adelina D väntar på assistans. Varannan helg är hon i Gävle med ankomst lördag morgon och avgång söndag morgon, men i går höll blåsten på att sätta stopp för hennes anlöp. 

Annons

– Vi har en gräns för bogsering på tolv sekundmeter och i går blåste det nog lite mer, säger Robin. Men det är upp till befälhavaren på fartyget att avgöra om de ska gå in eller inte. Vi säger inte nej. 

“Vi har en gräns för bogsering på tolv sekundmeter”

Robin tar sig fram i fören och börjar förbereda kopplingen till fartyget med att dra fram trossar och kastlina. Spelet körs av tekniske chefen Alexander Jernberg på bryggan medan befälhavare Odd Carlsson sköter manövreringen. Sikten från fören upp till bryggan är fri och Robin kommunicerar med dem där uppe genom gester och tecken samtidigt som han följer konversationen mellan lotsen på fartyget och Odd genom högtalaren i hjälmen. 

Bogserspelet körs från bryggan av tekniske chefen. Robin kommu­nicerar med honom genom tecken och gester. Foto: Linda Sundgren

Vi glider upp längs sidan på det gråmålade fartyget, följer raden av containrar och rundar sedan aktern. Två matroser dyker upp på fartygets popp. De hejar och signalerar att de är redo. Robin slänger upp kastlinan till dem. Grizzly gungar till när bogserändan är kopplad och trossen sträcks. 

– Nu ska vi nog gå härifrån snart, säger Robin. Inte för att det är farligt att stå här men man bör inte göra det ändå. 

Han säger att de i bogserbåtsbesättningen varit förskonade från person-olyckor, men att det för inte så länge sedan var en matros på fartyget de assisterade som fick ena handen i kläm. 

– Jag vet inte hur det gick för honom, men jag tror inte att det blev så bra med handen. Och det är just sådant som kan hända, att man klämmer sig. 

“Det är just sådant som kan hända, att man klämmer sig”

Bogsering är en riskfylld verksamhet och varje år rapporteras ett stort antal bogserbåtsolyckor världen över. Det handlar om folk som ramlar och slår sig på hala däck, klämmer sig på trossar eller träffas av vajrar som brister. Ibland går det riktigt illa med bogserbåtar som kapsejsar. En sådan olycka inträffade med Grizzly i Holland 2010 med en tidigare ägare. På väg upp till bryggan berättar Robin att flera misstag begicks den gången, som att man kopplat bogserlinan över fören på fartyget och att alla dörrar ombord på Fairplay 22 (som Grizzly hette då) inte var ordentligt stängda. När fartyget körde på bogseraren lade hon sig på sidan och vattenfylldes. 

– Två personer var kvar inne i båten och de strök med, säger Robin. 

Uppe på bryggan sitter befälhavare Odd vid manöverspakarna med blicken fäst på fartyget framför. Långsamt dras aktern på Adelina D ut från kajen medan fartygets bogpropellrar trycker ut fören. 

Gävle hamn har två bogserbåtar, Grizzly och Järven. Grizzly är den största av de två och den som används mest. Däremot har Järven en högre isklass och kalla vintrar skulle man inte klara verksamheten utan den.  

– Alla fartyg som kommer in ska ha en öppen ränna som inte får vara mer än tre timmar gammal, säger Odd. Hårda isvintrar måste vi gå ut samtidigt som fartyget. Ibland tycker man inte att det händer så mycket i hamnen men när isen ligger och vi måste ut och bryta märker man att det kommer fartyg nästan hela tiden. 

Järven har ingen fast besättning utan bemannas upp vid behov. Antingen av besättningen på Grizzly eller med folk som rings in. Hamnen har runt 900 anlöp om året varav cirka en fjärdedel tar bogserbåt. 

– Blir det mycket att göra kan vi hyra in en bogserare från ett privat bolag också och ibland ringer vi även in bogserare från Stockholm, säger Robin. De största tankbåtarna brukar vilja ha fyra bogserbåtar.  

Järven och Grizzly. Järven från 1973 ska bytas ut mot en modernare isbrytande bogserbåt innan den nya containerterminalen invigs om två år. Foto: Linda Sundgren

Den tre man starka besättningen på Grizzly jobbar två veckor och är ledig två. De som bor nära, som Robin, åker ofta hem på kvällarna medan andra brukar sova ombord. Maten handlar och lagar de själva i den lilla byssan och de turas om med städningen. 

Någon schemalagd arbetstid har de inte mer än att de ska följa de vilotidsregler som gäller för sjögående personal med minst tio timmars vilotid per dygn uppdelad på högst två perioder varav den ena på minst sex timmar. Bogserings-uppdrag kan komma alla tider på dygnet, men de flesta är förlagda till morgnar, kvällar eller nätter. Däremellan planerar besättningen själv in tid för underhåll och vila.

– Vi har en ställtid på fem timmar, men oftast är vi ute redan efter två, säger Robin. Vi försöker att följa vilotidsreglerna, men ibland går det inte. Särskilt om isen ligger och vi måste bryta rännor till alla som ska in.  

Hittills har den kommunägda hamnen klarat sig med bara en ordinarie bogserbåtsbesättning, men det kan komma att utökas. Under flera år har man satsat på att uppdatera och bygga ut hamnen. Rännan in har muddrats i djupled och i bredd. Oljeterminalen har moderniserats, godshantering och lager effektiviseras och en ny containerkaj håller på att anläggas. Om allt går enligt planeringen ska den invigas om ett drygt år. Då fördubblas hamnens containerkapacitet med möjlighet att ta både fler och större fartyg. 

– Om det kommer att innebära mer jobb för oss återstår att se, men vi tror att det blir så, säger Robin. Maersk har byggt nya båtar på runt 200 meter och det pratas om att de ska gå hit. Kommunen håller på att leta efter en nyare och större bogserbåt som ska ersätta Järven och vi tror att det i alla fall kan bli en halv besättning på den båten. Och det skulle vara bra. Då hade den fått gå mer och blivit bättre underhållen. 

“Kommunen letar efter en nyare och större bogserbåt”

Men fartygstrafiken på Gävle hamn har redan ökat, berättar Robin. 

– Efter strejken i Göteborg för ett par år sedan var det många rederier som lade om sina rutter och vi fick fler direktanlöp. En del av den trafiken har försvunnit men mycket är fortfarande kvar. 

Adelina D har kommit runt den kritiska böjen som måste passeras på vägen ut från containerkajen och det är dags att lägga loss. Robin drar upp dragkedjan i halsen på sin gula varseljacka och går ut i kylan igen. När Adelina D är loss kör Alexander igång spelet för att samla upp den blöta bogserändan. 

– Här under ligger en värmematta och där bak sitter en fläkt för att trossen ska torka, säger Robin och pekar in i den svarta trumman. Annars blir det bara ett ispaket av alltihop när det är minusgrader.  

Efter en kort tillbakatur backar Odd in mot kajen. Robin börjar förtöja styrbord sida men hinner inte vidare till babord förrän en hög smäll hörs, som ett pistolskott. Det var trossen som brast. Robin går för att hämta nytt förtöjningsgods.  

– Det händer att trossar går av ibland, men det blir ingen rekyl, säger han medan han kopplar på en ny tross. Vi använder dynematrossar och de faller rakt ner när de går av. 

“Det händer att trossar går av men det blir ingen rekyl”

När Grizzly är fast vid kajen tar Alexander på sig hörselkåporna och går ner till maskinavdelningen. I kontrollrummet vinklar han upp kåporna och börjar stänga ner manövern till bryggan. 

– Det här kontrollrummet är halv-automatiskt vilket är bra, säger han. Det är ganska lättarbetat samtidigt som det krävs lite mer handpåläggning än att bara trycka på en knapp. Det är visserligen väldigt enkelt, men om tekniken fallerar står man där och har ingen aning om vad man ska göra. 

Alexander har varit här i sju månader efter flera år i Donsötank.

– På Donsötank var vi fem i maskin, här är jag själv på alla befattningar. Men många underhållsarbeten kräver att man är två och då får man be någon av de andra om hjälp. När man är så få som vi är måste man hjälpas åt.

Besättningen samlas på bryggan medan containerfartyget Adelina D dras ut från kajen. Från vänster: Alexander Jernberg, teknisk chef, Odd Carlsson, befälhavare och matros Robin Uusirantanen. Foto: Linda Sundgren