Ännu en höst på Irländska sjön

”Det kommer nog att bli gungigt som förra gången. När man rundar Cornwall är det helt öppet utifrån”, säger servicevärd Per Rollemark. Foto: Klara Johansson

Tre månader på Irländska sjön, ett par veckor mellan Karlskrona och Gdynia. Två veckor Halmstad–Grenå för att vikariera på den linjen under ett varvsbesök. Stena Vinga och hennes svenska besättning täcker upp där det behövs. 

Vi ses i Göteborg några dagar före avfärd. Stena Vinga ska till Irländska sjön igen. Fram till årsskiftet är det sagt att fartyget ska stärka upp på rederiets linje mellan Rosslare på Irland och Cherbourg i Frankrike. 

Servicevärd Per Rollemark och hans kollegor är i full gång med att rundvaska, ta ombord tvätt, reparera en hiss och proviantera svenska matvaror. De har precis fått ombord 500 kilo kaffe och väntar på lingonsylt, kalles kaviar och sillburkar ”om vi inte kommer hem till jul”.  

– Det ska bli skönt att komma ut och åka, säger Per. Vi har legat still sedan vi kom tillbaka från Travemünde–Liepaja för en månad sedan.

Annons

Stena Vinga har blivit rederiets inhoppare. En vikariebåt som kan sättas in där den behövs. Besättningen på drygt 30 personer följer med fartyget och förutom Irländska sjön har de gjort inhopp bland annat på linjerna Halmstad–Grenå och Karlskrona–Gdynia när ordinarie fartyg legat på varv. 

Per kom till Stena Vinga förra våren. Då hade han varit 15 år på Stena Saga och när den linjen lades ner flyttades han hit.

– Det var förstås tråkigt att lämna Saga. Men så kom jag hit och upptäckte att här var fullt av kollegor från Saga! Det måste ha känts jättekonstigt för dem på Vinga som var uppsagda, att de skulle lära upp oss. De mådde såklart dåligt och det var konstigt för oss också, säger han.

Nu stortrivs han ombord. 

– Det är en lagom stor båt med bra besättning, alla sitter med alla i mässen. Det känns lite som en utebåt. Jag trodde väl aldrig att jag skulle få se halva Europa så här på ålderns höst.

Stena Vinga är kort och hög med sitt påbyggda bildäck. Bilden är från Rosslare, Irland i september. Foto: Stena Line

I ombordservice jobbar de 14 dagar på och 14 dagar av. Detsamma gäller för däck och maskin nu under chartern. Per gillar det – men det passar inte alla.

– Några droppade av precis i början för att det inte fungerade hemma. Rederiet löste det och lät dem byta fartyg. I stället fick vi hit folk som önskat få komma just till Stena Vinga. Många är sugna på att jobba 14–14 och se något annat.

Ombord finns en restaurang och en liten butik. Själv har Per hand om mäss och befälsstäd. Under pandemin har merparten av passagerarna varit långtradarchaufförer, även om det funnits vanliga resenärer också.

– På Danmarkslinjerna blir det mer intensivt eftersom överfarterna är kortare. Då har vi fått bemanna upp, säger han.

Har man seglat på samma turlista i många år och är van att en försening på tio minuter är något extra, så kan det ta ett tag att vänja sig vid Stena Vingas varierande vardag. Ofta har besättningen fått besked ett par veckor i förväg vart fartyget ska härnäst. 

– I början kunde det vara svårt att ställa om, säger Per. När vi fick veta att vi skulle till Fishguard så visste vi inte ens var det låg. Vi brukar skoja om att vi är som teveprogrammet På spåret: Vart är vi på väg? 

”Vi brukar skoja om att vi är som teveprogrammet På spåret: Vart är vi på väg”

Fishguard visade sig för övrigt vara ett litet samhälle med ”en kaj och tre hus”. 

Per är ordförande för Sekos fartygssektion ombord på Stena Vinga. Enligt honom har rederiet varit bra på att ordna transporter för personalen. Det har gått att ta sig till och från fartyget trots pågående pandemi.

– Ibland har det varit buss och ibland flyg, och vi har papper på att vi är essential workers. Rederiet har löst det smidigt. Men det har förstås blivit många covid-tester, säger han.

För att minska risken för smittspridning har de inte haft personliga avlösningar. Avgående besättning har fått stå på akterrampen och vänta medan kollegorna går ombord. 

Per Rollemark (till höger) och Michael Ferreira som är bås ombord på Stena Vinga. Foto: Klara Johansson

Besättningen går liksom rederiets övriga svenska ombordanställda på årsarbetstidsavtalet. Enligt det får arbetsgivaren bara ändra (förskjuta) periodschemat med två veckor en gång per år. På Stena Vinga löser man detta genom att rederiet gör personliga överenskommelser om ändringar med varje anställd, berättar Per. Den som vill kan säga nej men det händer sällan. 

– Som sektionsordförande hade jag kunnat peka med hela handen och kräva att rederiet ska följa avtalet. Men så länge mina kollegor inte vill, så gör jag inte det. Det blir fel om jag som facklig företrädare ska gå emot mina kollegor. Vi trivs och har bra avlösningsavtal. Det är värt att stanna en dag längre när det handlar om en hel del extra i plånboken varje månad i ersättning enligt lokalt avtal säger Per. 

”vi trivs och har bra avlösningsavtal”

Förra hösten när Stena Vinga gick på Irländska sjön fick besättningen mycket beröm för att maten var god och att det var rent och fint ombord, berättar Per Rollemark stolt. 

– De kanske borde sätta in fler fartyg med svensk flagg och få ordning på’t! Skämt åsido, det är väldigt kul att komma till hamnar som Rosslare, Liepaja och Cherbourg med svensk flagg och svensk besättning på svenska avtal. Det bevisar att det går att bedriva sådan här trafik. Stena Line åker ju inte dit med Vinga om de förlorar på det, säger han. 

”Det är väldigt kul att komma till hamnar som rosslare, liepaja och cherbourg med svensk flagg och svensk besättning på svenska avtal”

Per har arbetat i Stena Line sedan 1987. Han började på gamla Stena Saga och hade bara tänkt jobba över jul och nyår men trivdes och blev kvar. Han var med och drev fackets taxfree-kampanj i slutet av 1990-talet och har även jobbat några år på Sjöfolksförbundets medlemsservice.

Att bli fartygssektionsordförande på Stena Vinga var inget han planerat.

– Jag hade egentligen lagt av med att jobba fackligt. Man orkar till en viss gräns och jag kände att det fanns annat i livet. Men så tänkte jag att vad fan, någon måste ju vara facklig ombord. Det fick bli jag. 

Fast hittills har det inte funnits så många ärenden att ta tag i.

– Är det något problem så rättar vi snabbt till det. Men det är sällan. Vi är nöjda och företaget är nöjda med oss. De har samlat ett gäng pragmatiker ombord – vi löser saker utan att ägna så mycket tid åt hur och varför. Vi gör det bara, säger han.

Läs också: ”Stena Vinga funkar överallt”


Fakta Stena Vinga

Byggd 2005 | Längd 129,9 m | Bredd 23,4 m | Hemmahamn Göteborg | Passagerarkapacitet 400 | Fraktkapacitet 1 500 filmeter


Visste du att…

… Stena Vinga är döpt efter Vinga fyr utanför Göteborg. Fartyget köptes från Bornholmsrederiet Faergen och hette då Hammerodde, döpt efter en fyr på den danska ön Bornholm. Namnet Stena Vinga för därmed namntraditionen vidare att döpa fartyget efter en viktig fyr i området där färjan hör hemma.