Flexibilitet och att ständigt vara standby ingår i arbetsbeskrivningen när man jobbar ombord på en bogserbåt. Samtidigt finns det långa perioder av lugn då det gäller att dels hämta energi, dels se till att få allt annat jobb ombord gjort. Vi hängde med besättningen på bogserbåten Boss ut en vanlig arbetsdag.
– Hymer, du kan lyfta tio, tack!
– Boss, du kan öka till fyrtio!
Bogserbåten Hymer ligger med fören pressad mot sidan på oljetankern Seacod. Koncentrationen uppe på bryggan är total, alla i besättningen har fokus på fartyget framför dem och instruktionerna som kommer från lotsen via radion.
I aktern på oljetankern är bogserbåten Boss förankrad och drar långsamt och stabilt tankfartygets akter ut från kaj, samtidigt som Hymer ligger och pressar mot babord för. Oljetankern har lagt till med aktern ut mot öppet hav, och måste få hjälp av bogserbåtarna- att vända innan den kan börja ta sig ut för egen maskin.
Några timmar tidigare samma dag, i mässen ombord på bogserbåten Boss, råder lugnet. Det piskande regnet och de regntunga skyarna inåt land har förvandlats till blå himmel och en mild bris ute i havsbandet.
Befälhavare Magnus Dahlgren studerar paddan som är uppsatt på väggen i mässen. Där tickar hela tiden tider fram på fartyg som kommer att behöva bogser-assistans de närmaste dagarna.
– Operativavdelningen i Göteborg lägger kontinuerligt ut tider som vi ser här så att vi kan planera dagen, berättar han.
Just den här dagen är det oljetankern Seacod som preliminärt ska avsegla från raffinaderiet på andra sidan viken klockan 14.30. ”Preliminärt” är ett nyckelord när man jobbar på en bogserbåt. Tider kan snabbt ändras, flyttas fram eller dyka upp hastigt. Då gäller det att vara beredd. Men hos besättningen på Boss märks ingen stress.
– Nej, vi är vana. Vi har gjort det här i så många år nu så vi vet vad som förväntas av oss, säger Magnus.
Det är först när det börjar närma sig som lotsen anropar besättningen på Boss och berättar när det är dags att komma över.
– Det räcker med fem minuters framförhållning, säger Magnus. Det är av miljöhänsyn, det finns ingen anledning för oss att ligga där ute och vänta längre än nödvändigt.
Arbetet handlar oftast om att assistera ett fartyg ut från kajen, och därefter eskortera det ungefär en timma ut mot öppet hav. Då ligger bogserbåten kopplad i aktern på fartyget.
– Syftet är att tjänstgöra som ett nödroder eller nödbroms för fartyget om något skulle inträffa, säger han.
Längs slingrande småvägar genom somrig grönska når man hamnen i Lahälla, strax norr om Lysekil, där bogserbåtarna Boss och Hymer är stationerade. I den lilla hamnen ligger ett mindre antal privata småbåtar, men det är bogserbåtarna som dominerar bilden. Anledningen till att de har sin hemmahamn här är raffinaderiet som tornar upp sig på andra sidan sundet. Preemraff Lysekil är Skandinaviens största oljeraffinaderi och anledningen till den strida ström av större fartyg som ständigt letar sig in i Brofjorden. Det är framför allt dessa fartyg som behöver assistans av bogserbåtarna i Lahälla.
Teodor Nordendorph, matros, dyker upp i mässen. Snart ansluter maskinchef Daniel Antonsen Tropp. För tillfället är även August Wahlström, elev på sjöbefälsutbildningen på Chalmers, med ombord och gör praktik.
– Nej, men om vi skulle sätta på lite kaffe? säger Teodor och dyker in i kabyssen.
Utöver matros har Teodor tagit på sig uppgiften som förste kock och mässman. Han håller ordning i mässen, städar, fixar och donar. Och sköter mat och fika.
– Det här är ju vårt hem halva tiden, det är klart att man måste hålla ordning, säger han.
Alla fyra sätter sig bekvämt till rätta i den rymliga mässen. Tar en paus. Slappnar av. Lika mycket som man måste vara ständigt beredd, gäller det att kunna ta det lugnt när tillfälle ges. Och en fikastund är ju aldrig fel.
Besättningen ombord på Boss består normalt av tre man; befälhavare, maskinchef och matros. Att bo och arbeta tillsammans i tvåveckorsperioder, så få personer på så liten yta, gör att de blir ett sammansvetsat gäng.
Alla har arbetat på större fartyg tidigare i karriären.
– Det är stor skillnad, säger Teodor Nordendorph. Det är mer familjärt här. Och man får hjälpas åt, vara lite flexibel. Även om var och en har sin expertis så kan man alltid hjälpa varandra med olika moment. Men det är ju viktigt att man klaffar, att man trivs och fungerar ihop.
Teodor gick till sjöss 2002. Han har jobbat på Boss i fyra år, innan dess var han vid handelsflottan. Han trivs med att jobba på bogserbåt, gillar att det är nära hem till familjen och att man inte är borta mer än två veckor i ett sträck. Det som också är speciellt med en liten, tajt besättning är att man rår sig själv i hög grad.
– Jag går och knackar och målar det jag vill, säger han. Självklart har vi en plan och vet vad som behöver göras, men vi har inget arbetslag på däck och ingen som talar om för en vad man ska göra. Det är upp till mig.
För drygt tio år sedan beslutade ägaren Svitzer att bogserbåtarna skulle gå över till färöisk flagg. Det innebar att besättningen föll ur socialförsäkringssystemet, eftersom företaget inte betalar några sociala avgifter i Sverige. Det som skulle betalats av Försäkringskassan står i stället företaget för.
– När jag har pappaledigt får jag motsvarande belopp av Svitzer, berättar Teodor som ska vara hemma en tid med sin dotter efter sommaren.
Skulle man bli sjuk finns en privat sjukvårdsförsäkring som företaget betalar. Alla tre i besättningen är nöjda med hur det fungerar.
– Företaget har insett fördelarna med att hålla oss friska, säger Daniel Antonsen Tropp.
Vid kajkanten står ett litet rött trähus. Det är besättningens gym, med roddmaskin, löpband och cross-trainer.
– Vi är med i den lokala badföreningen som har en bastu här borta också, förklarar Daniel. Så vi har god tillgång till företagshälsovård.
Arbetstiden är fördelad så att man gör två veckor ombord, därefter har två veckor ledigt. Första arbetsveckan har man a-skift, vilket innebär jour 24 timmar om dygnet. Det innebär brand- och säkerhetsjour om någon behöver nödbogseras. Besättningen har också brandjour och ska stötta om något händer på raffen.
Andra veckan har man b-skift, vilket innebär ett något mer planerat schema. Då finns även möjlighet att lämna båten några timmar för att hälsa på familjen hemma eller göra något ärende. Boss och Hymer varvar så att en av båtarna alltid har a-skiftet.
Hur många bogserjobb det blir på ett skift är omöjligt att veta i förväg, liksom vilka tider som gäller. Det händer att det kommer in en oljetanker som ligger tre dygn ute på öppet hav – och så plötsligt kommer besked klockan ett på natten att den ska bogseras in till kaj.
Det behövs ingen särskild utbildning just för bogserbåt, inte mer än de kurser besättningen går internt i företaget. Samtidigt är det ett väldigt specifikt jobb som kräver sin besättning.
– Det är inte alla som klarar av det, menar maskinchef Daniel Antonsen Tropp.
Han har en lång karriär bakom sig, och har jobbat med allt från att segla segelfartyg över Atlanten till att bygga riggar i Singapore. Som ensam maskinist ombord på Boss måste han vara allt-i-ett; motorman, elektriker, ingenjör.
– Jag basar över alla mina befattningar, skrattar han.
En bogserbåt är byggd för kraft, inte för fart. Det handlar om att få ut så mycket kraft som möjligt, och där har givetvis maskinchefen en nyckelroll.
– Den här båten har en motor på 5 000 hästkrafter, det motsvarar ungefär en mindre oljetanker, berättar Daniel.
Han säger skämtsamt att Boss i princip består av ett skrov byggt runt maskinrummet. En lätt överdrift, men när han visar oss ner i maskinrummet är det inte en helt orimlig tanke.
– Halva båten är maskin, ler han.
Maskinrummet är stort, ljust och bländande rent. Själva maskinerna i ljusgrönt dominerar motorrummet, liksom två brandpumpar till de stora vattenkanonerna uppe på däck.
– Vi levererar 2 800 kubikmeter vatten per timme, förklarar Daniel.
Systemet testkörs en gång per månad, och var tredje månad görs ett uthållighetstest. När det väl uppstår ett skarpt läge måste allting funka.
– Jag gör så mycket förebyggande underhåll som möjligt. Men jag har bara några dagar då och då som jag kan göra större underhåll, det går ju inte att skruva ner något när vi ligger standby.
Han bär med sig en duk och putsar lite här och där medan han visar runt i maskinrummet, nästan lite kärleksfullt.
– Båten är så välbyggd så det är riktigt roligt att jobba med den, erkänner han. Den är byggd med kvalitet och värd att få segla många år till.
På kajkanten packar Teodor och August upp några lådor. Ett bromsband till ett av förtöjningsspelen har varit inlämnat för renovering och ska nu målas. Det är en del av det löpande underhållet, vilket utgör en stor del av arbetet för Teodor.
– Det är mycket båt för tre personer, säger han. Det måste finnas intresse. Och kunskap.
Ute vid Seacod ligger Hymer och pressar fören mot skuldran på oljetankern.
– Vi trycker in båten medan de släpper alla förtöjningar, förklarar Annika Korsbo, styrman ombord på Hymer. Sen går vi ut i lyft, alltså lägger oss standby och redo att dra ut.
Besättningen på de båda bogserbåtarna Hymer och Boss jobbar ofta tätt tillsammans, turas om med arbetsuppgifterna, vet exakt var man har varandra.
En bit bort fortsätter Boss att dra oljetankerns akter ut från kaj. Allt styrs och koordineras av lotsen som befinner sig på bryggan på Seacod. Några få, korta instruktioner, ett antal manövrar, och så är tankern rättvänd. Det tar inte så lång tid, en halvtimmes aktivt arbete kanske.
– I nio fall av tio är det inte mer dramatiskt än så här, förklarar Mikael Sandström som är befälhavare på Hymer.
Besättningsmännen på tankern lossar tampen som Hymer fästs med, och bogserbåten återvänder till sin hemmakaj på andra sidan sundet. Boss däremot hänger kvar i aktern på Seacod, och eskorterar tankern ut på öppet hav. För besättningen på Boss återstår en dryg timmas arbete innan de är åter vid kaj.
Text Ylva Bowes
