M/S Visby seglar i linjetrafik för DFDS mellan Dunkerque i norra Frankrike och Rosslare på Irland. Driften sköts sedan i somras av Wallenius Marine. Vi har pratat med två besättningsmedlemmar som trivs ombord.
När Sjömannen når Jeanna Francke Arévalo ligger fartyget till ankars utanför Rosslare. Jeanna är lättmatros och gör sitt andra pass ombord på M/S Visby.
– Vi kan inte gå in i hamn eftersom det är upptaget där vi vill ligga. Det är ovanligt, annars brukar det gå väldigt smidigt, berättar hon på telefon.
För drygt ett år sedan sattes Gotlandsbolagets M/S Visby in på charter för DFDS mellan Irland och Frankrike. DFDS öppnade en ny fraktrutt i samband med Brexit och Visby är ett av fyra fartyg som trafikerar linjen. Chartern började med ett halvår men förlängdes. Nu har den förlängts igen till årsskiftet 2022/23.
I somras tog Wallenius Marine över driften av Visby från Destination Gotland, och i samma veva fick hon Malta-flagg. Driftbesättningen är anställd i Wallenius Marine och består till större delen av svenskar som jobbar fyra veckor och är lediga lika länge. Intendenturpersonalen är anställd i DFDS och kommer från Lettland, Ryssland och Portugal.
Sträckan Rosslare–Dunkerque tar ungefär 20 timmar. M/S Visby kommer till kaj på kvällen, ligger stilla i fyra timmar och går sedan igen. Samma sak på andra sidan.
De flesta passagerarna är lastbilschaufförer. Jeanna Francke Arévalo påpekar med ett skratt att de nog kan undra vilken färja de klivit på.
– Hon är stripad Destination Gotland på utsidan, i informationen står det DFDS och sedan möter de oss som går omkring i gröna kläder som det står Wallenius på, säger hon.
Jeanna var tidigare vikarie i Finnlines, och när det dök upp i hennes Facebookflöde att Wallenius sökte driftbesättning till Visby ringde hon upp.
– Det är en fin båt och jag trivs bra med kollegorna. Det är bara vädret som kan vara lite stökigt ibland.
I början upplevde hon problem på nattvakterna.
– Jag hade problem med lastbilschaufförer som var väldigt på. De ropade och hängde med mig på rundan, jag märkte att jag hade någon efter mig när jag gick brandronder, säger hon.
”Jag märkte att jag hade någon efter mig när jag gick brandronder”
Hon framförde detta till rederiet och kände sig väl bemött. Arbetsgivaren reagerade direkt och flyttade på Jeanna så att hon numera bara går dagvakter.
– Att gå dagvakt gör att jag inte alls stöter på de problem jag gjorde som nattvakt. På dagtid är det trevligt med lastbilschaufförerna, de har definitivt bättre omdöme på dagen. Jag vill understryka igen hur fantastiskt bemött jag blev av Elin Stenberg och övrig personal när jag belyste problemet, säger hon och fortsätter:
– En annan enkel och effektiv lösning på ett sådant här problem kan vara att anställa en vakt. Vi diskuterade det också, men att flytta till dagvakt kände jag räckte. Mina kollegor upplever ju inte samma beteende från chaufförerna så en vakt skulle nog ha blivit lite överflödigt. Men att ambitionen och förståelsen finns där tackar jag för, säger Jeanna.
När Wallenius Marine tog över driften erbjöds de anställda som då arbetade ombord att följa med. De som tackade ja fick tjänstledigt från Destination Gotland.
Ombudsman Peter Skoglund var med vid förhandlingarna när Visby bytte flagg. Eftersom fartyget ägs av ett svenskt rederi är det Seko som tecknar kollektivavtal för manskapet ombord. Enligt avtalet som tecknats för fartyget under maltesisk flagg ska det finnas 14 befattningar ombord på Sekos avtal – åtta på däck och sex i maskin.
Det ska inte märkas på lön eller andra villkor att fartyget har utländsk flagg.
– Besättningen går på Europaavtal med lite uppjackade löner. Surrningstillägget är inkluderat till exempel. De får också extra om de stannar längre än 28 dagar, säger Peter.
Avtalet gäller under förutsättning att fartyget befinner sig utanför linjen Hanstholm–Lindesnäs (orter i Danmark och Norge). Peter förklarar varför:
– Om båten kommer tillbaka och börjar gå i linjetrafik i Östersjön så vill vi ha villkor som fullständigt motsvarar svenska avtal ombord. Oavsett flagg ska villkoren vara precis som om båten vore svenskflaggad. Så fort de går över linjen upphör därför nuvarande avtal att gälla utan uppsägningstid, säger han.
Charlie Johansson är matros och har precis kommit ombord för sin andra törn.
– Jag läste en artikel i Sjömannen om att Visby skulle bemannas av Wallenius och segla med maltesisk flagg, säger han.
Han har tidigare arbetat på expeditionsfartyg till Svalbard. När pandemin kom stängde den verksamheten ner och Charlie sökte sig till Stena Line i stället. Senast var han på linjen Halmstad–Grenå.
Charlie gillar passen på fyra veckor ombord.
– När man är ute en vecka och hemma en vecka hinner man knappt ställa om. Här ombord är det ett helt annat lugn, säger han.
När bekanta fick höra att han skulle jobba på en färja mellan Dunkerque och Rosslare fick han höra ”fy fan, din stackare”.
– Många gamla sjöbusar varnade mig för vädret. Men hittills har det varit förhållandevis lugnt. Båten har stabilisatorer och fenor och går bra i sjön.
Både Charlie och Jeanna trivs ombord. En bra grej, påpekar Charlie, är att driftbesättningen är ett hopkok av folk från olika rederier. Några kommer från Destination Gotland, några har seglat i Wallenius bilfartyg och en del kommer från helt andra bolag.
– Det blir en fräsch stämning. Det finns liksom inga satta rutiner eller ”vi har alltid gjort så här”. I stället finns en öppenhet, folk är lyhörda och allt funkar väldigt bra. Alla håller humöret uppe och är sugna på att jobba, säger Charlie.
Det är också roligt med flera nationaliteter i besättningen, tycker han.
– Drift och intendentur har samma mäss och vi sitter där och tjötar ibland. Det är en go smältdegel, positiv stämning och vi har roligt ombord.
”Det är positiv stämning och vi har roligt ombord”
Arbetsuppgifterna för driften kretsar kring ankomst och avgång – av med last och in med ny. Under sjöresorna går de vakt och gör dagligt underhåll som att vaska och färska av. Några större underhållsarbeten finns det inte tid för.
– Vi har tyvärr väldigt få underhållstimmar, säger Jeanna. Vi arbetar 61 timmar i veckan och lastningen är tidskrävande. Det behöver den vara för att det ska kunna fraktas på ett så bra och säkert sätt som möjligt, och då finns det helt enkelt inte jättemycket tid över till annat än det obligatoriska utkiket och brandrundorna till sjöss. Men lite får vi allt in.
Charlie instämmer:
– Som jag förstått det har båten varit i toppskick när hon gått på Gotland, de har skött henne exemplariskt. Det är förstås tråkigt att inte längre hinna sköta om fartyget på samma sätt. Dessutom är det kul med underhåll, det är ju en av anledningarna till att man är till sjöss, säger han.
Han kallar Visbys charter och liknande satsningar för ”ett fönster som öppnats inom sjöfarten”. En chans för yngre sjömän att få komma ut och segla.
– Vi som är unga har alltid fått höra äldre sjömän prata om hur det var förr när de seglade i långfart. Vi har fått höra att ”det kommer du aldrig få göra med dagens sjöfart”. Självklart finns det många som vill segla på linjer i närområdet och det är inget fel med det. Men om man är sugen på att komma ut lite längre, så är det läge att söka nu. Det är inte så omöjligt som vi har fått höra, säger han.
”Om man är sugen på att komma ut lite längre, så är det läge att söka nu”
Ni verkar trivas bra. Finns det något som skulle kunna fungera bättre?
– En del är fortfarande nytt. Samarbetet mellan stuveri och båt skulle kunna effektiviseras så att det inte skapas frågetecken vid lossning och lastning. Som elkopplingar; är det vi eller chaufförerna som ska koppla in plugins som kommer ombord? Vi har ingen utbildning för sådant. Det finns lite oklarheter men jag tror att det handlar om startsträcka, säger Charlie.
I höstas fick M/S Visbys besättning besök av Wallenius Marines -sektions-ordförande Björn Jonasson som åkte med några resor fram och tillbaka. Han fick många frågor om Europaavtalet kontra färjeavtalet, om svårtydda lönespecifikationer och om arbetstid och inbakad semester.
– Europaavtalet är nytt för många av oss och det har funnits en del funderingar om resdagar, arbetstid och övertid. Den största skillnaden är nog hur semestern och arbetstiden är upplagd. Jag skulle säga att det finns för- och nackdelar med båda avtalen, säger Charlie.
Nyligen bildades en facklig fartygssektion ombord, och där har Charlie tänkt engagera sig.
– Facket är en superviktig grej tycker jag. Speciellt för oss som är yngre. Jag vill ta bort det här att … ofta ställer man sig självmant i underläge och är så tacksam mot arbetsgivaren. ”Tack så hemskt mycket för jobbet” liksom. När det egentligen är arbetsgivaren som ska vara glad att vi är här. Det är en balansgång, och för att få den att funka krävs det folk som kan föra vår talan, säger han.
Fotnot: När reportaget skrevs hette fartyget M/S Visby. I januari bytte det namn till M/S Visborg.
