Högt tempo efter nedskärningar

Vjekoslav "Jack" Martinovic är cateringvärd och skyddsombud på Stena Germanica. Foto: Dick Gillberg

Den 1 september sjösattes Stena Lines nya organisation med färre befattningar ombord. Vi besökte Stena Germanica i Göteborg för att kolla läget. 

Det är tisdag och avlösningsdag. Stena Germanica avgår till kvällen och gästerna som ska med till Kiel har inte kommit än. Korridorerna är tomma sånär som på städvagnar och personal som hastar fram. 

I april i år blev runt 500 ombordanställda på Seko sjöfolks område uppsagda från Stena Line. Enligt rederiet var åtgärden nödvändig på grund av coronakrisen. I samma veva meddelade Stena Line också att rederiet skulle satsa mer på frakt och mindre på passagerarupplevelser. 

Vjekoslav ”Jack” Martinovic sades upp i april. I augusti blev han återanställd och är nu tillbaka bakom baren på Stena Germanica där han jobbat i över tio år. Fast riktigt samma är det ändå inte.

Annons

– Tidigare var jag barman på grön vakt. Nu blev jag erbjuden en pooltjänst som cateringvärd, berättar han.

Rederiet har för avsikt att införa pooler för cateringvärdar, kockar och driftspersonal. De anställda i respektive pool ska inte ha någon fast fartygsplacering utan kunna flyttas runt mellan rederiets fartyg. 

– Jag var såklart glad att bli erbjuden återanställning. Men eftersom jag är ensamstående med delad vårdnad vore det svårt med pågångsdagar som varierar och att inte ha fast schema, säger Jack.

I samband med att fler återanställdes fick Jack en fartygsplacering på Stena Germanica istället för poolanställningen han först erbjöds. 

– Jag har haft tur. Ett fast schema underlättar vardagslivet väldigt mycket och jag slipper dessutom pendla långt. Det är värre för kollegor som får jobba någon vecka här och någon vecka där. Många har det tufft, säger han. 

“Det är värre för kollegor som får jobba någon vecka här och någon vecka där”

Den 1 september sjösatte Stena Line sin nya organisation med färre befattningar ombord. Befattningar som till exempel bartender, servitör, fartygsvärd och spelvärd har tagits bort och nästan all personal inom hotell, information och restaurang (kockar undantagna) är numera anställd som cateringvärdar. Tanken är att öka flexibiliteten och lättare kunna flytta personal mellan avdelningar. 

För Jack i baren innebär det nya konceptet ändrade arbetsuppgifter. Numera blandar han inga drinkar. Istället säljer han miniatyrflaskor som gästen själv får blanda ihop. För gäster som beställer en irish coffee finns kaffetermos och grädde redo på bardisken. Han serverar heller inte fatöl utan säljer endast öl på flaska. Jämfört med tidigare blir det fler vändor till lagret för att fylla på och mer disk att bära. 

Jack bakom baren. Foto: Dick Gillberg

På grund av såväl pandemi som omorganisation har flera försäljningsställen ombord stängt och antalet anställda minskat. Stena Line har liksom andra färjerederier infört åtgärder för att förhindra smittspridning. Vartannat bord är avspärrat och klisterlappar på durkar och skott påminner om att hålla avstånd. A la carte-restaurangen är stängd och istället serveras en trerättersmeny på färdigupplagda tallrikar som gästerna hämtar själva. 

Enligt Jack, som är skyddsombud ombord på Stena Germanica, har arbetsbördan ökat markant för personalen som är kvar. 

 – Ledningen säger att vi har samma mängd arbete nu som tidigare. Men det stämmer inte. Vi har färre gäster och färre ställen öppna men vi är också betydligt färre som jobbar. Ta till exempel de som städar allmänna utrymmen: när gästerna sprider ut sig är det stora ytor som ska städas av färre personer. Arbetstempot har blivit högre, säger han. 

“Ledningen säger att vi har samma mängd arbete som tidigare, men det stämmer inte”

Fungerar det?

– Vi får det att fungera. Arbetsstoltheten är hög och de anställda är lojala mot företaget. Vi har vant oss vid att jobba i högt tempo men det sliter ju på personalen. Det finns såklart mycket positivt också. Gästerna uppskattar vårt jobb och vi får mycket beröm. Fast på sistone har det faktiskt kommit lite klagomål för att vi inte hinner med, säger Jack. 

I en av hyttgångarna är cateringvärd Abdu Omer i färd med att sortera tvätt. Vagnar med ren tvätt ska in i förråden, smutstvätt ska ner till bildäck. Abdu arbetar inom hotellstäd och har förutom tvätten nu även hand om trapphus, hissar och korridorer. Han har arbetat drygt 20 år i Stena Line och gillar sitt jobb. Fast på sistone har det blivit mer jobb.  

– Det är väldigt mycket att göra, alla säger samma sak. Cheferna har det också stressigt, säger han medan han fickparkerar tvättvagnarna i förråden. 

Abdu Omer har arbetat drygt 20 år i Stena Line, främst inom hotellstäd. 
Foto: Dick Gillberg

Jorge Montes bäddar hytter den här eftermiddagen. Han blev uppsagd i april men erbjöds tre månader senare återanställning i poolen för cateringvärdar. Hittills har han arbetat ett par pass på Stena Scandinavica och Stena Germanica. 

Jorge började i Stena Line 1999, gjorde en sommar på Danmarkslinjen och har sedan dess arbetat på Stena Saga mellan Oslo och Fredrikshamn. Han var hemma på ledighet i mars när beskedet kom att linjen skulle läggas ner och fartyget säljas. När Stena Saga några veckor senare kom till Göteborg fick han gå
ombord och tömma sitt skåp.

Jorges tidigare kollegor, de som inte sagts upp, är numera utspridda på de andra fartygen. 

– Så sett spelar det ingen roll vilket fartyg jag sätts på. Det finns folk från Saga överallt och jag kommer alltid springa på någon jag känner, säger han glatt.

När han kom ombord igen i juli upplevde Jorge att det var rörigt med många vikarier och förflyttningar.

– Jag gjorde ett pass på Scandinavica där två kollegor mitt i veckan fick veta att de skulle till Vision istället. Rederiet verkar ha haft svårt att få tag i vikarier. Det känns ju rätt osäkert att inte veta om du ska jobba på samma fartyg hela passet, säger han. 

“Rederiet verkar ha haft svårt att få tag i vikarier”, säger Jorge Montes. Foto: Dick Gillberg

Under våren har Jorge gått en utbildning för att ta lastbilskörkort. Han är nästan klar och funderar på att byta karriär.

– Vi vet inte hur länge corona kommer pågå. Om det skiter sig igen så är det alltid branscherna hotell, turism och restaurang som drabbas först. Transportbranschen känns mer stabil och om jag ska söka mig vidare är det bra läge att göra det nu, säger han. 

Jorge och flera andra vi pratat med förvånas över hur arbetsgivaren hanterat pandemin. Flera frågar sig varför företaget valde att inte korttidspermittera utan istället gick direkt på uppsägningar.

– Stockholmsrederierna, om man jämför med dem, har skött hela situationen annorlunda. De sa inte upp folk från början utan hade dem hemma standby. Jag förstår inte varför Stena gjorde annorlunda, säger Jorge. 

Utanför mässen på däck åtta möter vi cateringvärd Giovanni Constanza. Det här är hans näst sista pass ombord. Giovanni är uppsagd och slutar i oktober.

– Det är tråkigt. Jag är van att planera saker i livet men nu vet jag inte vad som ska hända. Jag hoppas att rederiet behöver folk framöver och att jag kan komma tillbaka som vikarie, säger han. 

“Jag hoppas att rederiet behöver folk framöver”

Giovanni har jobbat inom flera avdelningar ombord; bäddat hytter, städat, som servitör och som diskare. Arbetet ombord är stressigt men bra och han gillar variationen, berättar han. 

Giovanni Constanza. Foto: Dick Gillberg

Sjömannen har talat med flera personer som anser att företaget varit otydligt med hur den nya organisationen – med färre befattningar och färre anställda ombord – ska fungera i praktiken. Cateringvärdarna arbetar ofta några timmar på ett ställe för att sedan göra annat. Bäddar hytter ett par timmar och städar därefter allmänna utrymmen. Fixar frukost på morgonen och står i baren på kvällen. Vissa har fått helt nya arbetsuppgifter. 

– Folk som haft kundkontakt och sålt parfym i 20 år ska plötsligt bädda hytter och inte träffa gäster, sa Seko sjöfolks vice sektionsordförande Ulf Norström till Sjömannen i våras. 

Facket har uttryckt oro för att arbetsbördan ska bli för tung rent fysiskt. Många som är kvar har arbetat länge och medelåldern ombord är högre än tidigare.

Somliga vi pratar med tycker att rederiet kommer med dubbla budskap. Samtidigt som personalen fått veta att man ska fokusera på gods och därmed minska serviceutbudet ombord så görs reklam utåt som – enligt dessa kritiska röster – säger något annat. Personal ombord stressas av att inte hinna leva upp till servicenivån som reklamen utlovar. 

– Vi kan inte bemanna för 200 gäster men ändå ta ombord 600, säger en person.

En annan anser att rederiets landorganisation, där besluten tas, har dålig inblick i hur verkligheten ser ut ombord. Att verksamheten alls fungerar anser hen beror på att de anställda är ”orimligt lojala” mot arbetsgivaren.

– Företaget förtjänar inte den här lojaliteten och kommer heller inte att få den i längden. Det kommer att brista förr eller senare. Den här gången har de gått över gränsen, säger hen.

“Det kommer att brista förr eller senare”

Vårens uppsägningar ledde till en rad förflyttningar av personal mellan Stena Lines svenskflaggade fartyg. Det blir så eftersom personalen är rederianställd (dvs inte -anställd på ett visst fartyg). Många som jobbat länge på Tysklandslinjen seglar nu på Stena Vision mellan Karlskrona och Gdynia. 

– Vi har förlorat många kollegor, både de som sagts upp och de som flyttat till andra båtar. Det har varit flera drastiska förflyttningar och ledsna kollegor och det påverkar naturligtvis stämningen ombord, säger Jack Martinovic.

En anställd som vill vara anonym beskriver det som att ”axlarna sitter högre upp och leendena är färre”.

– Alla försöker hålla humöret uppe för varandras skull. Men när vi får ännu ett besked om att en kollega flyttas till en annan båt så sjunker humöret snabbt hos alla. Det är som att en tornado dragit fram ombord, säger hen.

Coronarestriktionerna märks överallt i fartyget. Stationer med handsprit, klisterlappar om att hålla avstånd, avstängda bord och begränsningar i antal gäster. Foto: Dick Gillberg

Skyddsombudet Jack ser risker både med att personal flyttas mellan olika fartyg och att cateringvärdarna hoppar mellan olika arbetsstationer ombord. Fartygen är inte identiska och rutiner och arbetsmoment skiljer sig åt. Det blir mycket att lära ut och mycket att hålla koll på för den som kommer ny.

– Företaget tror på flexibilitet men… det tror inte vi anställda lika mycket på. Ska man jämföra sig med McDonalds, där personalen kan hoppa in på vilken restaurang som helst, så måste allt vara standardiserat med checklistor. Men det har vi inte. Och då kan man inte förutsätta att folk ska kunna hoppa in och lösa jobbet utan guidelines, säger Jack. 

“Företaget tror på flexibilitet men… det tror inte vi anställda lika mycket på”

Han påpekar att det tar tid och energi att lära upp nya kollegor. 

– Det sliter på den fasta personalen att hela tiden lära upp nya och i slutändan är risken att gästerna får sämre service, säger han. 

Liksom flera av sina kollegor är Jack förvånad att rederiet i våras sa upp personal istället för att korttidspermittera.  

– Hade de korttidspermitterat så tror jag att slutresultatet hade blivit bättre. Mycket av den kompetens som fanns i båtarna försvann i och med uppsägningarna. Träningstimmarna som hade lagts ner är borta ur företaget nu. Med korttidspermittering hade de haft mer tid att arbeta fram bättre långsiktiga planer och dessutom sluppit en del förflyttningar, säger han.

Läs också: Inte vad vi kom överens om

Läs också: Fel tajming att kommentera