Plötsligt i våras var M/S Eckerö enda fartyg på kortrutten Sverige-Åland. Det blev en snabb omställning och under sommaren har passagerarrekord slagits flera gånger om. Efter en hektisk högsäsong laddar personalen batterierna och gör sig redo för nya utmaningar. Följ med Sjömannen en dag ombord!
En viss skärpa har hunnit infinna sig i luften denna tidiga höstmorgon. Fortfarande värmer solen när den tittar fram, men himlen är klar och hög som den blir på hösten. På kajen i Grisslehamn samlas passagerare i väntan på att gå ombord på M/S Eckerö. En vardagsförmiddag i september är det ganska lugnt. Framför allt är det pensionärer som sätter extra guldkant på tillvaron genom en kryssning till Åland tur och retur. Ingen stress, ingen trängsel.
Annat var det under våren och sommaren.
När Viking Line plockade bort Rosella från linjen Kapellskär-Nådendal i början av året blev M/S Eckerö enda fartyget kvar på kortrutten Sverige-Åland. Det märktes direkt på antalet passagerare. Sommaren har varit hektisk.
– Vi har slagit rekord i antal passagerare flera gånger om, säger Fabian Westerlund, sektionsordförande för Seko sjöfolk i Rederi AB Eckerö.
En förändring som gjordes för att möta efterfrågan var att köra enligt turlistan för högsäsong året runt. M/S Eckerö går tre tur- och returresor under en dag, med början och slut i Eckerö. Resan tar två timmar enkel väg. Första turen går klockan 7 och man lägger till för kvällen i Eckerö klockan 22.
Innan M/S Eckerö blev ensam på kortrutten kördes färre turer tre dagar i veckan. Måndag, tisdag och onsdag gick sista turen till Grisslehamn där fartyget stannade 19.30, med avgång först nästa morgon klockan 10. Tidtabellen gällde utanför högsäsong, alltså september-maj.
– Det gjorde att personalen hade kvällen ledig, tid att gå i land, cykla, ta en joggingtur, åka till Norrtälje, käka pizza… tid för återhämtning helt enkelt, säger Fabian Westerlund.
Från och med februari i år kör man sista turen tillbaka till Eckerö varje dag i veckan, och många arbetar därmed fram till ankomst.
– Nu när det gått ett halvår inser man hur mycket tiden för återhämtning i land betydde, säger Fabian Westerlund. Samtidigt är det toppen att vi har bra beläggning och att det går bra för företaget – så man kan inte klaga.
M/S Eckerö lämnar kaj och stävar ut mot öppet hav. Vid horisonten väntar kolsvarta, hotande regnmoln. Det är ingenting som nämnvärt oroar passagerarna, som snabbt sprider ut sig och hittar till café, taxfree och inte minst musikquizet i bar Kulingen.
I kontrollrummet nere i maskin på däck två håller Mikael Rönnblad, vakthavande maskinist, koll på skärmarna och ser till att allt flyter som det ska.
– Alla larm kommer upp här på skärmen, förklarar han. Här ser vi förbrukning, nivåer, att allt är i sin ordning. Och kommer det ett larm skickar vi ner en matros för att åtgärda.
Ytterligare några trappor ner, genom det bullrande motorrummet, hittar man motormännens verkstad. Just idag håller reparatör Viktor Eriksson på att svetsa nya vakuumrör.
– Vi håller på med en ny rördragning hela vägen från för till akter, säger han.
Viktor är inne på ett kort vikariat mellan andra jobb.
– Jag kommer från finskflaggat, säger han. Och om en vecka börjar jag ett fast jobb på Cinderella som motorman.
Inredningsreparatör Rainer Eriksson, tillika pappa till Viktor, har jobbat på M/S Eckerö i drygt tre år.
– Det är den bästa båten jag har jobbat på, säger han. Jag sköter mitt, det är ingen som styr och ställer över mig, inga intriger. Jag trivs jättebra. Det är roligt att vara på jobbet!
Som inredningsreparatör är det Rainers jobb att dels sköta underhåll, dels rycka ut när något går sönder.
– Vi gör allt, säger han med ett skratt.
”Det är den bästa båten jag har jobbat på”
Rainer Eriksson, inredningsreparatör
När något större behöver lagas lånar han gärna motormännens verkstad som är lite större och har mer verktyg. Annars har inredningsreparatörerna en egen, lite mindre inredningsverkstad i fören. Just idag är det en toalettstol som slutat fungera som behöver tillsyn. Rainer visar runt i sina domäner, men egentligen har han hand om hela fartyget, såväl passagerarutrymmen som allt bakom kulisserna.
– Vi har en underhållsplan som vi följer, det kommer en lista varje vecka som visar vad som ska göras baserat på driftstimmar, förklarar han. Förstemaskinist organiserar arbetet och gör beställningar, men i övrigt är vi ganska självgående.
Det är verkligen en alltiallo som krävs för att jobba som reparatör på M/S Eckerö.
– Vi provkör livbåtarna varje vecka och kollar att allt är okej. Bogpropellrar, styrmaskiner, nödgeneratorer … allt sådant har jag hand om, berättar Ranier.
Fartyget är byggt 1979 och att det har några år på nacken påpekas från flera håll i besättningen. Men inte alltid som något negativt.
– En del kanske är lite gammalmodigt, men det fungerar, säger Rainer.
I sommar har passagerarrekord slagits. Som mest reste 7 200 personer med fartyget under en dag i juli. Fartyget tar 1 630 gäster, och det är turerna mitt på dagen som är populärast. Bemanningen varierar, men har legat på i snitt 120 personer under de mest intensiva dagarna under sommaren.
M/S Eckerö har ett fåtal passagerarhytter, men i somras behövdes även de till personalen.
– Vi hade till och med folk boende på kajen i Grisslehamn i baracker, berättar Fabian Westerlund. Men det var kö på dem, de var riktigt fina.
För drygt tre år sedan fick många gå från M/S Eckerö, för att ersättas av dem som tvingats lämna Birka när hon togs ur trafik. Detta eftersom det fanns en gemensam las-lista för båda fartygen, och många av dem som jobbade på Birka hade jobbat längre tid i företaget. Den första tiden kunde vara lite sårig, men med tiden har den blandade besättningen svetsats samman till ett nytt gäng. I nuläget består ungefär 80 procent av besättningen av personal som kom över från Birka.
En av dem är Daniel Löv som jobbar i cafét.
– Jag jobbade som servitör på Birka, men här är vi alla servicevärdar, säger han.
Han hade jobbat 16 år på Birka när han flyttades över. Och han tycker att det blivit bra.
– Det var ju lite oroligt i början, man visste inte hur folk skulle reagera när vi kom, men alla var jättesnälla. Världens underbaraste. Vi är ett gott gäng som jobbar ombord, och vi har jäkligt roligt ihop. Annars skulle man inte orka.
Passagerartrycket under sommaren har märkts tydligt i cafét.
– Vi kunde ha kö i en och en halv timme efter avgång, säger Daniel.
Konstigt nog tog de flesta passagerarna väntan men jämnmod.
– Jag är helt chockad, folk var så förstående! säger Daniel Löv. Folk stod snällt och väntade och köade.
Jasmine Lugnet är sommarvikarie i cafét. Hon har vikarierat ombord om somrarna sedan 2019. Till vardags har hon läst biomedicin vid Uppsala universitet, och tog examen i våras.
– Jämfört med tidigare somrar har det varit extremt mycket folk i år, säger hon. Jag tror att alla avdelningar har slagit rekord någon gång i sommar.
Efter sommarens rusch är inledningen på hösten betydligt lugnare. Några sommarvikarier är fortfarande kvar, men tempot har gått ner liksom antalet passagerare. Åtminstone på vardagarna, helgerna är oftast mer hektiska.
Under sensommaren har man provat ett nytt koncept som slagit väl ut; en fisk- och skaldjursbuffé i restaurangen.
– Det är ett koncept som vi plockat med oss från Birka, berättar Fabian Westerlund, som utöver att han är fackordförande jobbar som kock.
Skaldjursbuffén har blivit en succé. Normalt finns det 250 sittplatser i restaurangen, men det är nedbantat till 220 för att skapa lite bättre plats.
Det är strax efter lunchtid, fartyget har varit i Eckerö och vänt och dörrarna till buffén har just öppnat. I köket är det full fart. Här huserar vikarierande chefskock Stefan Nordberg tillsammans med kökspersonalen.
– Det är stort tryck på det här bordet, säger han. Vi kör skaldjursbuffén under tre av våra turer, fyra på fredagarna. Och det är fullbokat hela tiden.
I varmköket jobbar åtta personer, i kallskänken sex eller sju. Efter sommarens traditionella skärgårdsbord är skaldjursbuffén något nytt.
– Vi lär oss ju hela tiden. Det är roligt att det blivit så populärt. Med det trycket som blivit hade det kanske behövts ett större kök, men vi får jobba på med det vi har, säger Stefan Nordberg. Det funkar.
Matros Philip Grönroos tillhör även han gänget som kom från Birka 2020, men han har jobbat i rederiet sedan 2001.
– Ett jobb i sig kan vara neutralt, men med god stämning på jobbet kan man göra nästan vad som helst. Och vi har det väldigt bra här. Vi är fyra matroser som byts om med arbetsuppgifterna. Det är något jag uppskattar, att man jämnar ut bördan och hjälps åt.
Det är inte bara hos intendenturen det höga passagerartrycket under sommaren märkts av, även matroserna har sett sitt.
– Alla vill åka samtidigt men ändå ensamma, verkar det som, säger Philip Grönroos. Folk blir frustrerade, vilket är förståeligt. Vi måste lasta på kort tid och utnyttja utrymmet till max för att få plats med alla bilar. Under sommaren har lastningen hela tiden gått på högsta kapacitet.
Matroserna på däck går på fyra olika skift. Philips nuvarande pass innehåller underhåll, målning, renhållning och sophantering. Nu när det finns tid och utrymme passar han på att slipa några bord ute på däck. Den svarta horisonten som hotade vid avgång från Grisslehamn har på något magiskt sätt försvunnit och ersatts av blå himmel.
Matroskollegan Christian Gustafsson sitter som utkik uppe på bryggan. Han är inne på sitt femte karriärbyte. Efter att ha utbildat sig och därefter jobbat som i tur och ordning idrottshandledare, kock, sommelier och tågförare landade han till slut som matros.
– Det här är det närmaste jag kommit något som jag verkligen trivs med att göra, säger han och blickar nöjt ut över havet.
– Det är socialt, och jag gillar att ha folk omkring mig. Jag älskar friluftsliv, och här är man utomhus och jobbar mycket. Och det finns en variation i arbetet, både i arbetsuppgifter och i arbetsintensitet, som jag uppskattar.
Däcksmatroserna jobbar två veckor, är därefter lediga tre. I gengäld har de ingen semester.
– Det är helt klart värt det, säger Christian Gustafsson. Jag har ju en liten semester varje gång jag kommer hem.
Även Christian kommer från Birka.
– Birka och Eckerö – det är två helt olika liv, säger han. Där var det mer fyrkantigt, här är mer … familjärt.
Christian är inte den första som nämner den fantastiska maten ombord.
– Middagen här, oj, oj, oj, det är höjdpunkten på dagen! Rena rama himmelriket. Vi har otroligt god mat här.
En annan självklarhet på en båt som trafikerar Åland är en bastu för besättningen. Den nyttjas flitigt.
– Vi är ett gäng som bastar varje kväll, berättar Christian. Det är en riktigt bra avslutning på arbetsdagen – att skölja av sig dagens sysslor, knyta ihop säcken… ja, det är härligt.
I taxfree-butiken jobbar Madeleine Larsen. Hon var tidigare fastanställd, men blev av med jobbet i Birka-vevan. Sedan dess har hon vikarierat.
– Det är klart att det hade varit en trygghet med en fast tjänst, men samtidigt har jag ju varit här så länge, jag känner mig som en i gänget ändå, säger hon.
Att jobba en vecka och vara hemma ledig en vecka passar henne utmärkt.
– Jag har barnen varannan vecka, så det här är kanon, säger hon. När man jobbade i land höll man ju på att stressa ihjäl sig för att hinna hämta på förskola på eftermiddagen … nej, det här passar mig mycket bättre.
Madeleine bor i Karlstad. Hon testade att jobba på sjön under tiden hon var föräldraledig, och blev fast.
– Jag tycker om båten, jag tycker om arbetstiderna – jag tycker om det här livet! säger hon.
Madeleine stortrivs med sitt jobb i taxfreebutiken. Hon jobbar mest i parfymavdelningen och har en roll där hon har mycket kundkontakt.
– Vi har ett stort utbud, särskilt i parfymen, och man får göra allt möjligt; sminka, vägleda, ge råd. Och det är så himla roligt när kunderna går härifrån och är nöjda. Jag älskar verkligen det här jobbet!
Att sommaren varit stressigare än vanligt skriver hon under på.
– Det har varit ett sjukt tryck, men samtidigt sjukt kul, säger hon. Visst, jag dog några gånger och återuppstod, men sen var det bara på det igen. Jag gillar ju när det händer saker och man har mycket att göra.
Hon tycker om att M/S Eckerö är en lite mindre båt där alla känner alla.
– Det är en väldigt omhändertagande stämning här, säger hon. Jag kommer ihåg första dagen jag kom hit – jag hann bara kliva in i mässen, så var det tre personer som sa ”Hej! Välkommen hit!”. Jag kände mig verkligen sedd och välkommen direkt. Jag tror det är därför folk trivs.
Den svenska kustlinjen växer sig allt större framför fören, M/S Eckerö är snart tillbaka i Grisslehamn. I Bar Kuling hinns en sista beställning med.
– Jag vill ha två röda glas vin tack! beställer en kvinna till sig och sin väninna.
– Jag är ledsen, vi har bara genomskinliga glas, svarar barchefen Jan Hellman med ett skälmskt leende.
Till svar får han glada skratt och bargäster som lämnar baren med en ny vits i bakfickan.
Ytterligare några eftersläntrare dröjer sig kvar i baren. Rullatorer fullastade med ölflak står parkerade här och var. Kryssningsvärd Lennart ”Lelle” Eriksson småpratar med de sista gästerna. I över 30 år har han underhållit ombord på olika fartyg. Hans omsorg om gästerna går inte att ta miste på.
– De som reser med oss vill fly vardagen för en stund, få lite guldkant på tillvaron, säger han. Och det försöker vi ge dem.
Lelle kör musikquiz, spelar önskelåtar och håller i utlottning av priser.
– Jag älskar musik och jag älskar människor, säger han. Vårt jobb är att få folk att trivas och må bra. Och att se dem, se var och en. Det kan betyda mycket för någon som önskat en låt att få sitt namn uppropat, få just sin låt spelad. De får vara i centrum för en stund. Det bidrar jag gärna till, om jag kan.
M/S Eckerö lägger till i Grisslehamn. I avgångshallen väntar nästa omgång passagerare på att få gå ombord. Kön är lång, fler åker eftermiddagsturen än förmiddagsturen. De mörka molnen bestämde sig för att dra någon annanstans den här dagen, himlen är fortsatt blå. Skaldjursbuffén väntar.
