Hela 80 procent av besättningen ombord på M/S Eckerö kommer från kryssningsfartyget Birka Stockholm som togs ur trafik sommaren 2020. Rockaden av personal har varit långt ifrån smärtfri, men nu börjar man så sakteliga kunna blicka framåt igen.
En halvtimme efter avgången från Grisslehamn är nästan samtliga bord i Klubb Kuling fullsatta. Utanför de stora ventilerna glittrar Östersjön i den skarpa förmiddagssolen och bakom bardisken slår man återigen i klockan för en gäst som lämnat dricks.
– Första resan kommer nästan alla upp hit, säger servicevärd Calle Hämmelin mellan beställningarna. Man tar en öl och en jäger och sedan är det musikfrågesport med våra kryssningsvärdar. Den är jättepopulär. Om vi inte har den någon gång kommer folk fram och frågar efter den.
Efter att restriktionerna hävts har passagerarna börjat återvända till M/S Eckerö. Någon i besättningen berättar att man hade sammanlagt 3 000 resenärer förra fredagen på totalt fem avgångar, och det finns en förhoppning om en återgång till de passagerarmängder som rådde innan coronapandemin bröt ut.
Men för personalen har pandemin fört med sig omfattande, och bestående, förändringar. Den 3 juli 2020 kom beskedet att Birka Cruises AB skulle läggas ner. Runt 500 personer berördes och åtskilliga sades upp. Eftersom fartyget Birka Stockholm ingick i Eckerökoncernen, där även M/S Eckerö ingår, slogs las-listorna för de båda fartygen samman. Resultatet blev att 80 procent av Eckerös besättning fick gå och deras tjänster togs över av personal från Birka.
Idag är det nästan svårt att hitta någon ombord från det gamla Eckerögänget, i alla fall inom intendenturen. En av de få som är kvar är servicevärden Jenny Viklöv som står i baren i Klubb Kuling.
– Jag har själv jobbat på Birka tidigare och det var många nygamla kollegor som kom hit, säger hon. Det är förstås jätteroligt att få jobba med dem igen, men det var också väldigt många fina kollegor som försvann härifrån. Det är ett sår i hjärtat.
Sorgen över förlorade arbetskamrater är hon inte ensam om att uttrycka, och det gäller både de som är kvar på Eckerö och de som kommer från Birka. Den delen av besättningen som flyttades över från Birka miste både kollegor och sin gamla arbetsplats.
– Vi gick iland och skulle bara vara hemma en vecka så kom beskedet att Birka inte skulle gå mer, säger Gun-Lis Granberg som arbetar som städare. Många hann man inte ens säga hej då till fast man jobbat ihop i flera år. Jag har inget att klaga på här, men att komma hit var inte ett frivilligt val för oss.
Trots att personalförändringarna styrdes av de regler som finns på arbetsmarknaden och inte är något som enskilda individer kan påverka, finns en känsla av att man ”tagit” någon annans arbete. Philip Grönroos är matros och en av många som kommit hit från Birka. Han säger att han trivs väldigt bra på Eckerö, men att övergången inte varit friktionsfri.
– Jag har superbra kollegor och trivs med jobbet, men en viss skuld bär man med sig. Egentligen är den inte ens egen, men det går inte att komma ifrån. Man får vara det svarta fåret ett tag, säger han och fortsätter:
– Det är en övergångsperiod som man måste jobba sig igenom vilket innebär en viss belastning. Att lära känna nya kollegor tar sin tid och har sitt pris.
I maskinavdelningen är Peewee (”det räcker så, alla vet vem det är”) en av dem som fått byta fartyg. När besättningen samlats runt fikabordet i kontrollrummet berättar han att det var en orolig tid som följde efter beskedet om Birkas nedläggning. Om han skulle få något nytt jobb inom rederiet hade han ingen aning om.
– Det var tungt, säger han och ställer ner kaffekoppen på bordet. Man var likgiltig till allt och funderade och funderade, och jag vet att det var många andra som kände likadant. Man väntade utan att veta vad man väntade på.
När rederiet till slut hörde av sig med erbjudande om en ny tjänst på Eckerö var det bara att kasta om planeringen på hemmaplan och packa väskan, berättar Peewee.
– Jag och flickvännen var på väg till en begravning men så blev det inte. Det var förstås nervöst att komma hit; alla båtar ser lite olika ut och det var lite som att börja om på nytt fast man jobbat så länge. Men jag är samtidigt glad att jag fick en ny chans.
Även bland de som arbetade på Eckerö var osäkerheten stor. Den 24 april 2020 blev all personal uppsagd och ingen visste vad som skulle hända. En av dem var maskinreparatör Jimmy Lillvik.
– Jag hade tre dagar kvar av min uppsägningstid när jag fick veta att jag skulle tillbaka, säger han.
Under de två åren som pandemin pågått har trafiken mellan Sverige och Åland varit skakig och följt smittoläget och restriktionernas upp- och nergångar i såväl Sverige som Finland. Men även om covid-19 inte längre klassas som en samhällsfarlig sjukdom gör sig pandemin fortfarande påmind i form av sjukskrivningar.
– Vi i maskinavdelningen klarade oss ganska länge från smitta ombord, men när vi var på varv i Karlskrona i januari var det en som blev sjuk och sedan fick nästan alla det. En avgång ganska nyligen var det nära att vi inte kunde gå därför att vi var för få i driftsbesättningen, men det löste sig, säger Jimmy Lillvik.
För att få behålla jobbet när Birka Stockholm försvann krävdes enligt las-listan runt 16 tjänsteår i rederiet. Många yngre tvingades lämna och medelåldern inom besättningen har stigit till 55 år. Alla ombord, förutom praktikanter och befälselever, har jobbat länge i rederiet. Men att byta fartyg innebär också ett nytt sätt att arbeta. För matros Philip Grönroos har fartygsbytet inneburit ganska stora förändringar.
– För mig blev det ett hopp. På Birka var arbetet friare och man kunde ta egna initiativ. Här är det mer strukturerat och man vet vad som ska göras och på vilka tider. Båda sätten att arbeta har sin charm. Det var mer stimulerande och utmanande på Birka, men här mår man mentalt bättre när man kommer hem. Jag tror det beror mycket på att man slipper planeringen.
Inom intendenturen har en ny organisation införts under pandemin. De flesta gamla titlarna har försvunnit och ersatts av befattningen servicevärd. Som servicevärd ska man kunna tjänstgöra var som helst inom intendenturen och vara beredd att flytta mellan olika arbetsställen. Jenny Viklöv i Klubb Kuling var servitör tidigare, mestadels i à la carten. Numera cirkulerar hon utifrån personalbehov.
– Självklart hjälptes vi åt innan också, men nu ska man kunna väldigt mycket mer. Man ska kunna städa toaletter, köra hela caféet, sälja, buffén, plocka disk, vara i baren och i info. Vi ska kunna hela fartyget, säger hon.
Meningarna om den nya organisationen går isär, men en av dem som ser fördelar är servicevärden Sebastian Egger. I dag står han bakom plexiglasen i informationen på däck fem.
– Jag tycker att det är ganska bra att rotera. Det blir mer variation då, säger han.
Hur mycket man roterar beror delvis på vilken befattning man hade sedan tidigare. Vissa har specialkunskaper som gör dem mer stationära än andra. Kockar och kallskänkor är av behörighetsskäl svåra att byta ut och även andra har specialkunskaper. Erica Tapia är en av dem som sällan behöver flytta på sig. Hon är utbildad hudterapeut och jobbade tidigare på Birka Spa. Sedan hon kom till Eckerö är hon mestadels i parfymbutiken.
– Det är här jag kan ge mest till kunderna. Men jag roterar ibland och har även varit i städet och i caféet. Att behöva lämna Birka var tufft och ledsamt, men det är också roligt att lära sig något nytt.
Sedan några år finns en så kallad personalpool på Eckerö och även efter åter-anställningarna finns en grupp an-ställda enligt det centrala poolavtalet. De som tillhör poolen är precis som övrig ordinarie besättning tillsvidare-anställda, men de saknar ett fast avlösningssystem. Oavsett när de jobbade senast måste de kunna inställa sig inom 48 timmar. Utanför taxfree-butiken möter vi en av dem som ingår i poolen. Hon har ingenting emot att berätta hur systemet fungerar, men föredrar att vara anonym.
– Jag har haft turen och att få jobba vecka vecka för det mesta, men jag har kollegor som jobbar mycket mer oregelbundet. De har kanske varit ombord i tio dagar, sedan hemma i fyra dagar och så ombord igen i tre dagar. Men i slutet av året ska arbetstiden ha jämnat ut sig.
Precis som de flesta andra servicevärdar jobbar hon på den avdelningen där behovet av personal är som störst.
– Nu är jag i städet och sedan ska jag till parfymeriet några dagar. Oftast brukar de skicka ett mess innan man ska ombord där de talar om var man ska vara någonstans. Det är skönt att få reda på det innan man kommer på jobb.
Även Eckerös huvudskyddsombud, servicevärden Johan Kortteinen, är hitflyttad från Birka. Han säger att stämningen ombord generellt är bra och att det hittills inte varit några större arbetsmiljöfrågor att hantera.
– Kanske beror det på att vi ännu inte gått med full båt, säger han. Det har varit ganska lugnt sedan vi kom hit. Men jämfört med Birka fungerar det mesta mycket smidigare här och så brukar det bli på mindre båtar. Man håller ihop mer och det blir inte samma uppdelning mellan avdelningarna.
Också för Seko sjöfolks sektionsordförande i Rederi Eckerö sedan snart tio år, Fabian Westerlund, har nedläggningen av Birka Cruises fått konsekvenser. Från att ha jobbat heltid med fackliga frågor tjänstgör han numera även som kock ombord på halvtid.
– När Birka försvann blev vi av med ungefär 350 medlemmar på ett bräde och därmed försvann även möjligheten att ha en facklig förtroendeman på heltid. Men, det har inte per automatik blivit mindre fackligt arbete för att vi är färre i besättningen. I pandemins spår dök många nya frågor upp för såväl arbetsgivarna som arbetstagarorganisationen.
Han konstaterar att uppsägningar, nedläggningen av Birka, vissa förändringar i befattningarna vid återanställningarna och det faktum att så många kommit till en ny arbetsplats tar sin beskärda del av den fackliga halvtid som återstår.
– Missförstå mig rätt, jag tycker det är riktigt kul att vara tillbaka i byssan och de flesta kollegor är gamla bekanta från tiden då jag jobbade heltid som kock. Jag trivs jättebra. Men i kväll måste jag sätta mig med fackliga frågor efter köksjobbet och det kommer jag behöva göra i morgon kväll också. Jag har svårt att få tiden att räcka till och det blir ganska slitigt i längden.
