På hotellsidan ombord på M/S Galaxy har försäljningen ersatts av inventering och storstädning, och på däck börjar det bli svårt att täcka upp för alla sjukskrivna. Den senaste coronavågen har slagit hårt mot en redan ansträngd passagerartrafik på Östersjön, men förhoppningen är att nuvarande nedgång ska bli kortvarig.
Januari brukar visserligen vara årets lugnaste månad inom passagerartrafiken på Östersjön, men den snabba spridningen av den senaste coronavarianten, omikron, har dragit ner passagerarsiffrorna till bottennivåer.
På den här tur- och returresan mellan Stockholm och Åbo med Silja Galaxy, är det endast ett 50-tal passagerare utöver de yrkesförare som följer med sina fordon. Det innebär ungefär lika många gäster som personal.
Ett par restauranger ombord, nattklubben och bastuavdelningen har stängt och på de försäljningsställen som är öppna är det glest mellan gästerna. I Pianobaren spelar pianisten för tomma stolar och bakom bardisken ägnar cateringvärd Ann Granroth kvällen åt att inventera istället för att blanda drinkar åt festglada gäster.
– Det är lite tråkigt, säger hon. Jag älskar mitt jobb och tycker om när det är mycket folk. I höstas var det ganska bra. Vi hade flera specialkryssningar och på Halloween var det kö ända från buffen och in hit, men nu har det dykt igen.
Men även om gästerna är få finns det alltid något att göra, säger Ann Granroth.
– Vi inventerar och städar, det är sådant som kan vara svårt att hinna med annars. Och så desinficerar vi, säger hon och håller upp en flaska rengöringsmedel. Två gånger om dagen torkar vi av allting, det är väldigt viktigt.
”Vi inventerar och städar, det är sådant som kan vara svårt att hinna med annars”
I restaurang Grill house jobbar cateringsteward Tanja Rosén. Hon är en av de cirka 300 tillsvidareanställda på Silja Galaxy och Silja Symphony som sommaren 2020 varslades om uppsägning. Sedan hennes fasta anställning upphörde har hon gått med i rederiets vikariebank Netwic. Numera varvar hon påhugg ombord med jobb i äldreomsorgen iland.
– Att förlora jobbet efter nästan 20 år kändes tråkigt, det var en trygghet som försvann, säger hon. Men jag har det ganska bra ändå. Det senaste halvåret har jag nästan fått ihop en heltid ombord och maken, som är motorman på Symphony, har jobbet kvar. Driften har ju inte drabbats på samma sätt som oss andra.
Med på Galaxy är också Folke Matrosow, ordförande i Seko sjöfolks lokala sektion i Silja Line. Han berättar att de senaste två åren inneburit stora påfrestningar för personalen med oro för framtiden och passagerar-mängder som varierat kraftigt i takt med förändringarna i smittspridningen.
När pandemin bröt ut på allvar i mars 2020 försvann resenärerna nästan från en dag till en annan. Framåt sommaren såg det lite bättre ut samtidigt som rederiet varslade 304 personer i intendenturen, en siffra som efter förhandlingar hamnade på 299. När julen närmade sig tog smittspridningen åter fart för att sedan lätta igen när det blev varmare ute.
– Under hösten återanställdes 28 personer, säger Folke Matrosow. Vi ville att de skulle anställa fler, men rederiet sa nej. De räknade med att det skulle komma en ny smittvåg och de fick ju rätt.
”Vi ville att de skulle anställda fler, men rederiet sa nej”
Samtidigt har det under hösten varit ganska gott om passagerare, vilket ökat pressen på den personal som varit ombord. Till viss del har personalbristen kompenserats med vikarier, men inte fullt ut.
– Rederiet vill inte ta in för många vikarier, de tror att det ska kosta för mycket. Istället blir det långa köer till försäljningsställena och efter ett tag tröttnar folk på att vänta och går och lägger sig. Då missar vi en massa försäljning, säger Folke Matrosow.
Underbemanningen har blivit särskilt kännbar på grund av den ökande medelåldern inom intendenturbesättningen, förklarar Folke Matrosow.
– Efter uppsägningarna ökade medelåldern med nästan tio år, till 57,6 år. När det är kort om folk är det många som inte orkar och sjukskriver sig istället. En del av de som är runt 65 och som tänkt jobba vidare fram till de är 67, 68 väljer att gå i pension istället. De som ersätter dem är ofta bara ett par, tre år yngre.
Till skillnad från flera andra passagerarfartyg i Östersjön har Galaxy varit i trafik under hela pandemin. Detta tack vare ekonomiskt stöd från finska staten som betalar för att upprätthålla godsförbindelsen mellan Sverige och Finland. Inom driften har arbetet därför fortsatt nästan som vanligt, pandemin till trots.
Men under den nu pågående coronavågen har däcksavdelningen drabbats av omfattande sjukskrivningar. Det berättar timmerman Thomas Aksberg, när han står redo framme på backen tillsammans med matros Tobias Hallberg inför det korta hamnuppehållet i Mariehamn.
– Det här är inte mitt ordinarie pass utan ett extrapass för att täcka upp för en kollega, säger han. Förra veckan var det en till två om dagen som blev dåliga och jag blev själv hemskickad med corona. Det är lite extremt just nu.
Thomas Aksberg säger att de inom däcksavdelningen så långt det går ställer upp och tar vakanta pass.
– Vi har ingen vikariepool att ringa in folk från, och det är brist på erfarna matroser. Ibland kan vi få tag i någon befälselev men annars får vi lösa det själva. Normalt är vi åtta man på däck, timmerman, bås och sex matroser, men nu är vi bara sex stycken totalt.
Maskinbesättningen är mer förskonad från sjukdom än kollegorna på däck. Motorman Johan Ytterman säger att jobbet rullar på ungefär som vanligt och att sjukskrivningarna varit relativt få, även om han själv blev borta en längre tid efter det som troligen var allvarliga biverkningar efter den andra covidvaccinationen.
– Jag tror knappt någon här nere haft covid, säger han och lutar sig tillbaka i stolen vid kontrollpanelen. Vi är ganska isolerade och tvättar händerna gör vi hela tiden ändå. Man blir rätt skitig när man jobbar här.
Han konstaterar att det i maskin inte är någon skillnad om fartyget har en eller tusen passagerare ombord. Arbetet blir ändå detsamma.
– Men det är klart att man är lite orolig för att det inte ska gå runt, säger Johan Ytterman. Jag har varit här sedan jag tog studenten för 13 år sedan och vi har det väldigt bra. Vi jobbar två veckor och är lediga tre, och vi har alltid varit ett gott gäng.
Uppe i fartyget håller butikerna öppet ungefär som vanligt. Men bemanningen är lägre än normalt och den senaste tiden har mer tid ägnats åt rengöring och lagersaldon än försäljning. I parfymeriet Boutique ideale är cateringvärd Seia i färd med att mopptorka de blanka butiksgolven.
– Jag jobbade julen och då var det ganska mycket passagerare, säger hon och tar paus i torkandet. Då hade vi inte personal så det räckte, men vi har bra chefer som hjälper till när det blir mycket. Över nyår var jag ledig och efter att jag kom tillbaka har det knappt varit några passagerare alls. Men det blir aldrig långtråkigt. Jag fixar och donar, inventerar, städar och går igenom hyllorna ordentligt.
”Vi har bra chefer som hjälper till när det blir mycket”
Likadant är det i klädbutiken på däck sju, där cateringvärd Mia Kalliaisenaho arbetar.
– Jag var en av de som blev uppsagda sommaren 2020, men hoppar in som vikarie ibland, säger hon. Jag har börjat plugga sociologi på distans för att ha något att falla tillbaka på om det skulle skita sig, men det är här jag helst vill vara. Att jobba här är en livsstil och jag älskar det, säger hon.
Den butik ombord som alltid går bäst, oavsett passagerarantal eller typ av kryssning, är tax free-shopen. Cateringvärdar Anna Björkell och Tom Johansson som sitter i butikens kassor, konstaterar att de flesta som åker med fartyget handlar hos dem. Båda två har fått behålla jobbet under pandemin, vilket de är glada för. Däremot är de inte förtjusta i den senaste uppgörelsen mellan facket och arbetsgivaren, som tillåter rederiet att flytta tio arbetsdagar från innevarande år i utbyte mot åtta extra arbetsdagar 2023.
– Jag hade lite plustid att ta ut så jag blir inte direkt berörd, säger Anna Björkell. Annars är det ju inte så roligt att behöva jobba in tid. Åtta dagar är ganska mycket.
Tom Johansson håller med.
– Nej, det är inte så roligt. Men i övrigt har vi klarat oss ganska bra, vi är en sådan liten avdelning.
Precis som resten av besättningen som Sjömannen träffar under resan, ser de fram emot att passagerarna ska återvända.
– Jag hoppas att det kommer igång igen till sportlovet, säger Anna Björkell. Alla är så trötta på det här nu. Vi äldre har det rätt bra, vi har ju kvar våra arbeten, men det är synd om de yngre. Att vara i vikariepoolen och bli inringd varenda helg är inte så roligt om man har familj och småbarn. Och tacka nej för ofta går ju inte heller. Alla behöver vi pengar.
Folke Matrosow säger att flytten av arbetsdagar är ett sätt att kunna behålla personal samtidigt som rederiet får viss flexibilitet.
– Förra året hade vi korttidspermitteringar, men det har vi inte nu. Det här är ett sätt att kompensera för det.
”Alla är trötta på det här nu”
Hur personalsituationen kommer se ut när passagerna återvänder är oklart. Folke Matrosow berättar att minst ett 50-tal av de 299 som blev uppsagda har gått vidare till annan sysselsättning. Hur många av dem i vikariebanken som är beredda att återgå till en tillsvidareanställning vet man inte.
– En del har nog hittat andra grejer att göra, men det är många som vill tillbaka också. Sedan har vi gjort en överenskommelse med rederiet om att de som är inne och vikarierar automatiskt får sin återanställningsrätt förlängd. Det är en fördel för bägge parter.
