Efter några stökiga år med pandemi, uppsägningar och omflyttningar ser Stena Danicas besättning fram emot högsäsong och fler passagerare. Men det finns en oro över att färre personer ombord ska hinna ge samma goda service.
Det är strax efter avgång på förmiddagsturen från Göteborg till Fredrikshamn. I Stena Danicas mäss dyker besättningsmedlemmar upp för att hämta kaffe eller gå till rökrummet.
Catarina Simring vikarierar som servicevärd i Stena Line. Idag arbetar hon i Danicas mäss och håller på att förbereda för sin avlösare. Paprikor ska hackas inför morgondagens frukost ”så de bara är att ställa fram”. Sedan ska hon förbereda lunchsalladen.
Catarina är ny till sjöss. Hon var tidigare marknadskoordinator inom e-handel, men pandemin gjorde att hon tvingades hitta på något annat. Hittills har hon gjort flest pass på Danica och en kort sväng på Jutlandica.
– Det är jätteroligt, jag trivs ombord. Jag hoppas få fortsätta och vill gärna ha en fast tjänst, säger hon.
Bäst tycker hon om att vara ute i fartyget och få träffa gäster. Under det här sjudagarspasset har hon varit i caféet, bufférestaurangen och mässen.
– Man kan hamna var som helst. Du får schemat när du kommer ombord. Jag har inte ont av det, men det finns de som tycker det är jobbigt, säger hon.
”Man kan hamna var som helst, du får schemat när du kommer ombord”
Vid ett bord i mässen tar Karim en kort paus. Han är fartygsvärd – safety security guard – en befattning som rederiet nyligen återinförde efter att de togs bort under 2020.
– Äntligen har vi fått tillbaka våra tjänster! Det är jättebra. När passagerarantalet ökar fungerar det inte utan fartygsvärdar, säger Karim.
Ombord på Danica finns nu en fartygsvärd per vakt.
– Förra helgen var det mycket att göra. Men arbetsbördan hänger inte alltid ihop med antalet passagerare. Vi kan ha 1500 passagerare och det händer ingenting, eller så har vi 100 passagerare och två idioter som hittar varandra, och då får vi fullt upp.
”När passagerarantalet ökar fungerar det inte utan fartygsvärdar”
Fartygsvärdarna rycker också ut vid sjukdomsfall. Under sommaren kan det bli många sådana bland passagerarna, säger Karim, och påpekar att fartygsvärdarna gör stor nytta då.
– Vi rör oss ute i båten och är först på plats när något händer. Vi gör en första bedömning och har kontakt med personalen på bryggan. Alla fartygsvärdar är utbildade i första hjälpen och hjärt- och lungräddning, säger han och fortsätter:
– Vi är en trygghet för alla, både medarbetare och passagerare. Flera stammisar har kommit fram och sagt att de är glada att vi är tillbaka.
Karim arbetade tidigare på Stena Saga. När hon försvann kom han till Stena Vision, och gjorde sedan några pass på Jutlandica och Scandinavica innan han fick Danica som sin fasta båt. Han har arbetat i Stena Line sedan 1996 med ett kort uppehåll då han jobbade i Norge.
– När jag slutade den gången tänkte jag ”aldrig mer Stena” men här är jag igen.
Han gillar jobbet som fartygsvärd, att träffa människor och inte veta på förhand vad som ska hända under arbetspasset.
Karim hoppas att antalet passagerare ska fortsätta öka och att verksamheten ska återgå till som det var före pandemin, med välbesökta partykryssningar och kryssningshelger.
– Det är bra för Stena Line och det ger mer jobb för våra kollegor som förlorat jobbet. Vi vill ju att de ska få komma tillbaka, säger han.
I köket träffar vi Liselotte Eklund i färd med att göra räksmörgåsar. Hon är kallskänka men numera även kock ”eftersom alla är det”. Liselotte började som vikarie i Stena Line 1985 och blev fast anställd året efter. Hon gillar att jobba vecka-vecka och att kolle-gorna blir som en andra familj. Hon tycker också om mångfalden av människor ombord.
– Ombord har vi ett minisamhälle med människor i olika yrken, allt ifrån servitörer till matroser och snickare. Vilken annan arbetsplats har det så?
Liselotte och hennes kollega i kallköket, Anita Andersson, gör allt kallskuret som serveras ombord. Allt kallt på buffén, smörgåsar, såser och dressingar. Tidigare var de två heltidstjänster plus en i buffén. Under pandemin drog man ner till en tjänst och nu har de precis gått upp till en och en halv. De har också fått tillbaka en person i grovdisken.
Liselotte, som också är huvudskyddsombud, anser att de är för få i personalen ombord. Inte bara i hennes avdelning utan i hela intendenturen. Under pandemin drogs bemanningen ner och Liselotte är kritisk till att det var lätt för företaget att ta bort tjänster, men nu när gästerna börjar komma tillbaka verkar det svårare att utöka.
– Då måste det motiveras väldigt starkt. Men om vi ska ha samma verksamhet som innan så behövs det samma mängd personal som innan. Båten har ju inte blivit mindre, säger hon.
Egentligen var det konstigt att dra ner viss bemanning även under pandemin, anser hon. Att dammsuga ett visst antal kvadratmeter tar samma tid även om gästerna är färre. Och det är lika många toaletter att städa.
– Nu börjar det komma gäster igen och de vill ha service. Vi gör samma arbetsuppgifter som tidigare fast på färre personer. Det är stort tryck på dem som är kvar och vi hjälps åt så gott vi kan, säger hon.
”Vi gör samma arbetsuppgifter som tidigare fast på färre personer”
Våren 2020 gick rederiet ut med information om att man skulle fokusera mer på transporter framöver. Så kallat skapat resande skulle minska och ombordupplevelsen för passagerarna därmed förändras. Liselotte är tveksam.
– Jag tycker inte det har blivit så. Vi är tillbaka i samma verksamhet som tidigare. Och då borde även bemanningen vara som tidigare, säger hon.
Enligt Liselotte pågår ett arbete inom rederiet med att ta fram ett koncept som passar alla fartyg. Som huvudskyddsombud befarar hon att vissa förbättringar som de fått igenom på Danica ska försvinna om ett nytt koncept införs. Bland annat är hon orolig för tyngre porslin.
Ett annat orosmoln handlar om glas. För några år sedan köptes det in plastglas till Danicas mäss, och när personalen upptäckte fördelarna med dem introducerades plastglas på fler ställen ombord.
– Öl- och drinkglasen av plast ser ut precis som vanliga, men är mycket lättare för personalen att bära. Jag tror knappast att gästerna har klagat. Men nu är det bestämt att vi ska ha öl- och drinkglas av glas igen. Vi kämpar emot, för vi ser plastglasen som en stor förbättring, säger Liselotte som tagit upp frågan med rederiets ergonom.
– Det är företaget som bestämmer men jag tycker att de borde lyssna på dem som utför arbetet. Glas är tungt att bära, det blir många ton per år. Vi vinner så mycket ergonomiskt; inte bara att vi halverar antalet ton att lyfta per person. Dessutom minskar olycksrisken för skador när man gör rent diskmaskiner och golvbrunnar, säger hon.
I fartygets bordershop har Göran Senor precis avslutat arbetet med att packa upp proviant och ordna med returer. Han är servicevärd och arbetar sedan juli 2020 ombord på Stena Danica inom butik, lager och proviant. Innan dess var han på Stena Saga.
– Jag trivs bra med både arbetet och kollegorna. Det är inte själva båten som gör att man trivs utan personerna som är ombord, säger han.
Personalkock Mats Wennesjö står i köket och knäcker 450 ägg. De ska bli äggröra; han förbereder för sin avlösare som ska gå på i eftermiddag.
Mats har jobbat på Danica i tre och ett halvt år. De är flera kockar ombord med varsitt ansvarsområde. Allt görs från samma kök och de hjälps åt när det behövs.
– Idag är det ganska lugnt. Vi har 200 gäster ombord nu. Igår hade vi 700, säger han och bläddrar i listan som hänger på skottet intill.
Mikael Nyberg står bakom disken i caféet på däck 8. Han är servicevärd och alternerar mellan att bädda hytter, stå i caféet och stå i informationen.
– Det är ju så numera, att man inte har en fast plats. Är det bra eller dåligt? Vissa vill ha fasta rutiner, stabilitet och lugn. Andra gillar variationen. Det är olika, säger han.
”Vissa vill ha fasta rutiner, andra gillar variationen”
Mikael var servitör förut. Han har arbetat i Stena Line i över 30 år, började 1987 och tog en paus under 2000-talet. När pandemin bröt ut var han på Tysklandslinjen men flyttades till Danica i september 2020.
– Det var förstås en omställning samtidigt som jag var glad att ha jobbet kvar, säger han.
Många besättningsmedlemmar fick byta fartyg under denna period. Ibland förstod de inte logiken med förflyttningarna, berättar Mikael.
– Det var en konstig rotation. Vi hade kollegor som flyttades från Tysklandslinjen till Danmarkslinjen samtidigt som andra gjorde tvärtom. Varför, kan man undra?
Nu har det gått en tid och de har kommit in i de nya rutinerna. Mikael är nöjd där han är.
När Stena Danica lämnar Fredrikshamn står befälhavare Peter Harrysson på babords bryggvinge. På styrbordssidan står matros Alex Valiev och håller utkik. När Danica passerat piren om styrbord meddelar Alex befälhavaren. Sedan är han kvar på bryggan till dess att fartyget passerat tre gröna farledsbojar.
– Efter tredje bojen ska flaggorna ner, förklarar han och försvinner ut på däck för att ordna det.
Alex är vikarie i rederiet och arbetar mest på Stena Jutlandica. Han vill gärna ha en fast tjänst i Stena Line, men är inte intresserad av att gå vägen via poolen och bli poolanställd.
– Antingen vill jag vara vikarie eller bli fast direkt. Många tycker samma sak och jag vet flera som sagt upp sig på grund av detta. Som poolanställd kan du skickas överallt och du får ingen reseersättning. Det kostar mycket i tid och pengar för mig att åka till exempelvis Trelleborg, säger han och fortsätter:
– Jag jämför med när jag jobbade i Finnlines, där betalade de både parkeringstillstånd och reseersättning.
”Antingen vill jag vara vikarie eller bli fast direkt”
I sommar ska Alex arbeta flera pass på Jutlandica och han ser fram emot det. Han trivs med både fartyget och arbetsmiljön ombord på henne.
Två matroser i taget är på vakt på Danica. En är utkik och den andra går brandronder. Utöver det spolar de och sopar däck och gör liknande dagligt underhåll.
– Fast idag får vi vänta med styrbordssidan, säger Alex och pekar ut mot däck där en extern firma just håller på med blästringsarbete.
Utanför restaurangen The Reef träffar vi fartygsvärd Karim igen. Han ska precis gå stora brandronden tillsammans med Alexandra Sekulic som är befälselev från sjöfartshögskolan i Kalmar. Det här är hennes första dag ombord.
Alexandra började sin karriär till sjöss som servitris i Helsingborgsrederiet Forsea.
– Jag var uppe på byggan mycket och tyckte det vore kul att testa, så jag sökte till sjökaptensprogrammet, berättar hon.
Det görs tre brandronder per resa – två korta och en lång – och det är matroser eller fartygsvärdar som gör dem. Under ronden ”blippar” de avläsare runt om i fartyget för att registrera att de varit där. Upp och ner i trapphus och hissar, genom korridorer och bildäck och in i diverse schapp och förråd.
Hittills har Karim aldrig upptäckt någon brand på sina rundor, berättar han. Däremot händer det att han hittar vilsekomna, ibland berusade, passagerare.
Stena Danica närmar sig Göteborg igen. Ute på däck står passagerare som vill kika när fartyget lägger till. I mässen samlas civilklädda besättningsmedlemmar som ser fram emot en veckas ledigt, och på kajen står lastbilar som ska med på kvällsturen redan om en timme.
