Positiv problemlösare

Uppdraget som andre vice sektions­­ordförande ska bli roligt och intressant, säger Alexandra Millqvist, fartygs­elektriker på Stena Danica. Hon ser fram emot att kunna stötta och hjälpa kollegor att få det bättre. Foto: Ulf Norström

Alexandra Millqvist gillar att lösa problem. Det har hon nytta av både i jobbet som elektriker och som nyvald andre vice sektionsordförande i Stena Line. 

Det var hennes pappa som föreslog att hon skulle sommarjobba på Stena Lines färjor. Alexandra Millqvist bodde i Töreboda och jobbade extra i ett gatukök. Hon sökte och fick jobb i intendenturen, stod i butik och städade hytter. 

Det skulle bli en sommar. 

Det var 17 år sedan.

Annons

Efter några år bestämde hon sig för att utbilda sig till elektriker. Sedan 2013 är Alexandra Millqvist anställd som fartygselektriker på Stena Danica som går Göteborg–Fredrikshamn. Tillsammans med en elingenjör och en el-elev tar hon hand om all elektrisk utrustning ombord.

– Det kan vara allt från att laga dammsugare till fel på en brytare på huvudtavlan. Mitt jobb handlar till 90 procent om problemlösning och detektivarbete. Jag är Sherlock Holmes som ska lösa det ständiga mysteriet ”var har elen tagit vägen”, skrattar hon.

”Jag är Sherlock Holmes ombord”

Alexandra Millqvist är vice ordförande i Stena Danicas fartygssektion. Sedan mars är hon också andre vice ordförande för hela Stena-sektionen.

När blev du fackligt engagerad? 

– Jag halkade in på ett bananskal när årsarbetstidsavtalet infördes för några år sedan. Vi fick gå en kurs och jag tänkte att det är ju bra att veta sina skyldigheter och rättigheter. Sedan saknades det en facklig representant på Danica och jag blev tillfrågad. Och sedan behövdes det en kassör i sektionen. Jag har inte haft någon plan, det har varit slumpen och folk som frågat ”kan du ta detta?”.

Bland aktuella fackliga frågor nämner hon årsarbetstidsavtalet. Alexandra menar att alla chefer ännu inte förstått avtalet.

– De gör säkert inte fel med mening men det blir mycket ”så var det förr” och så får man förklara att så gör vi inte längre.

Hon tar också upp omorganisationen som nyligen gjorts. Enligt Alexandra är det ett pussel att få ihop verksamheten och ha rätt bemanning på rätt ställe. 

– Det är svårt att planera och ibland blir det fel. Det kan vara många passagerare bokade ombord men få som bokat buffé. Men så smäller det till och alla ska äta buffé ändå, och då hänger inte bemanningen med. Cheferna gör inte ett dåligt jobb, men de är inte synska. En annan utmaning är att folk blir inkastade på nya ställen utan att få stöttning.

Under pandemin blev omkring 600 ombordanställda uppsagda från rederiet. 

Hur är stämningen idag?
– Det finns vissa som är ledsna och besvikna, som saknar sina kollegor eller blivit förflyttade. Men generellt är stämningen ombord rätt bra. Det är ju inte kollegorna man är besviken på. Alla kämpar på. Alla ställer upp, folk vränger ut och in på sig för att hjälpa varandra. Det är förstås på gott och ont. Det bästa hade ju varit att ta in fler när arbetsbelastningen är tung, säger hon.

”Cheferna gör inte ett dåligt jobb, men de är inte synska”

Närmast ska Alexandra Millqvist sätta sig in i vad sektions-ledningen gör för att kunna stötta dem vid behov. Som andre vice sektionsordförande fortsätter hon jobba som vanligt, men om någon av kollegorna på sektionskontoret blir borta en längre period får hon hoppa in. De kan också behöva vara tre vid en större omorganisation eller liknande. 

Parallellt med detta fortsätter hon arbetet i fartygssektionen. För tillfället letar de ny ordförande. Alexandra är inte intresserad, hon sitter gärna kvar som vice. Men att locka folk är en utmaning. 

– Vi har ingen lång kö till uppdragen, säger hon med en grimas. Det är tyvärr inte många som vill engagera sig.

Hur ska facket rent allmänt locka folk?

– En fördel med att engagera sig fackligt är att du lär dig dina rättigheter. Att du dessutom kan hjälpa en kollega eller två är en bonus. Har du inte koll på avtal så riskerar du att missa rena felaktigheter i din anställning, och kanske är det saker som gör att du inte trivs. Alla mår bra av att gå lite kurser och lära sig vad facket gör. 

När få intresserar sig för fackets arbete skapas problem, menar Alexandra. Få vet hur svårt det är att förhandla, och det finns en tendens att haka upp sig på de sämre sakerna. Allt man inte fick.

– Förhandling är att ge och ta. Ofta väljer man att se det som är negativt för en själv. Men man vet inte hur det hade sett ut annars, och man ser inte gruppen som gynnades, säger hon. 

”Ofta väljer man att se det som är negativt för en själv”

Hon ser fördelar med att som tjej komma in i sektionsledningen. Hon menar att kvinnor kan se saker på ett annorlunda sätt vilket skapar positiv bredd. 

– Stena Line jobbar hårt med jämställdhet och jag vet att rederiet vill se mer kvinnor i driften. Men hur har vi det med omklädningsrum och kläder? En del kläder är fortfarande inte utformade för tjejer. När jag började fanns inga strumpor mindre än storlek 42. På Danica har vi sovkupéer med delad toa och dusch; vissa kan tycka att det är jobbigt. Som tjej kan jag sätta mig in i hur jag själv känt i olika situationer, och jag kan se att vissa saker går att göra bättre, säger hon.

När Alexandra är ledig tar hon hand om hästarna på gården hemma i Sjövik. Hon har två egna och två inackorderade hästar som hon sköter tillsammans med sin mamma. Hennes sambo jobbar också i Stena Line, på en av Tysklandsfärjorna. 

– Gården och hästarna tar mycket tid. För ett tag sedan lade vi om taket på stallet så nu är hela stallet plåtbeklätt. Inget att måla om, bara ta högtryckssprutan och spola av. Och i sommar ska vi göra om fasaden på huset, det blir min semester det.