Sara Nilsson var kallskänka i Birka Cruises i tio år. Förra våren blev hon uppsagd.
– Skulle de ringa och säga att jag får jobba igen så åker jag direkt, säger hon.
(Texten ingår i en serie om året med pandemi. Se länkar till övriga artiklar längre ner)
Uppsägningen kom i brevlådan den 24 april. Då hade Sara Nilsson och många kollegor redan varit korttidspermitterade ett tag. Kryssningsfartyget M/S Birka Stockholm lades upp i mitten av mars förra året.
Då M/S Birka Stockholms och M/S Eckerös personal är anställd i samma rederi berörde arbetsbristen båda fartygen. Saras tio år räckte ingenstans, konstaterar hon med ett litet skratt. Mång har jobbat för rederiet väldigt länge.
Hennes uppsägningstid var tre månader.
– Det blir ju så när man går på ålder och inte anställningstid. Jag kan tycka att det blir lite orättvist när man varit lojal så länge. Men avtalet är skrivet så, säger hon.
Det var en bekant som tipsade Sara om att söka till Birka Cruises. Hon trivdes bra, blev kvar och fick så småningom fast anställning. Hade hon fått hade hon stannat.
– Jobbet och kollegorna på Birka är mitt andra hem och min andra familj. Jag saknar både dem och sjön supermycket. Om någon skulle ringa och säga att ”du får komma på jobb imorgon” så skulle jag säga ja och dra direkt, säger hon.
”Jag saknar både kollegorna och sjön supermycket”
Idag jobbar Sara som kock på ett kommunalt äldreboende i Ulricehamn där hon bor. Att inte längre jobba en vecka och vara ledig en är ovant.
– Det känns som att jag jobbar jättemycket och jag tycker inte jag hinner med någonting annat. Men jag jobbar ju precis som alla andra gör i land.
Att hitta nytt arbete var lätt. Sara ringde till kommunen och frågade om det fanns några lediga jobb. Hon fick fast anställning direkt. Säger att hon hade tur.
Förutom äldreboendet jobbar hon i ett storkök där de lagar, kyler ner och paketerar mat som ska skickas ut till äldre som inte kan laga mat själva.
– Det är en helt ny värld för mig. Här finns inte samma möjligheter, inte alls samma finlir. Men det är ändå lika viktigt att laga bra mat. Oavsett om du är kock i à la carten ombord eller i ett storkök på kommunen, så är det betalande gäster som ska äta maten, säger hon.
Trivs du med jobbet?
– Det är klart att jag trivs men… det är inte hurra. Det är tråkigt. Jag saknar à la carte-livet, pulsen och stressen i nacken. Det här är just bara ett jobb för att få en inkomst. Inte en livsstil som jobbet till sjöss.
Hur har det senaste året varit?
– I början var det väldigt ovisst. Ombord levde vi på hoppet och trodde att pandemin skulle blåsa över snabbt. Sedan fick vi veta att rederiet skulle sälja båten. Det är synd för det är en väldigt fin båt, det enda renodlade kryssningsfartyget utan bildäck på Östersjön, och jag tror att många resenärer saknar henne.
”Det här är just bara ett jobb för att få en inkomst”
Saras pojkvän var också anställd på M/S Birka Stockholm, fast i maskin.
– Vi träffades ombord, blickar i mässen och sådär. Han blev också uppsagd och jobbar nu på Cinderella. Han bor på Åland och jag ska väl också flytta dit framöver.
Hon hoppas och tror att sjöfarten kommer igen och att passagerarna återvänder.
– Jag hoppas att pandemin har väckt folks intresse för att resa i närområdet. Att man inte satsar sina pengar på att åka utomlands utan gynnar svenska turistmål mer. Jag ska vara mammaledig framöver och har två år på mig att fundera på vad jag ska göra. Då hoppas jag verkligen att sjöfarten har hunnit komma igång igen. Det är ju där jag vill vara.
