Cecilia Petersson är ny samordnare och fartygsbesökare på Sjömanskyrkan i Göteborg. Tjänsten ska utformas efter dagens behov. ”Jag vill skapa Sjömanskyrkan 2.0”, säger hon.
Det är onsdag förmiddag och snart dags för fika i källarrummet som stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborg hyr i byggnaden vid Stigbergstorget. Två frivilliga dyker upp för att fixa kaffe och mackor, torka av bord och ställa i ordning. Källarrummet är trångt, det syns att möbler som tidigare stod på större yta har klämts ihop. Ett enormt bord, en soffgrupp, ett piano, flera bokhyllor, en klädställning och ett skrivbord med dator i ett hörn. Där har Cecilia Petersson sin arbetsplats sedan några veckor tillbaka. Hon är anställd som samordnare och fartygsbesökare i Stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborg.
– Jag blev jätteglad när de erbjöd mig jobbet. Jag var anställd här i början av 2000-talet och har hållit kontakten sedan dess. Jag var med på avskedslunchen som hölls när huset skulle säljas och verksamheten läggas ner. Det var sorgligt. Det känns fint att få möjlighet att starta upp igen, säger hon.
Sjömanskyrkan i Göteborg byggdes på 1950-talet. Byggnaden har genom åren fungerat både som kyrka och som sjömansgård med olika aktiviteter. Fram till hösten 2020 ägdes huset av Stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborgs stift. Efter en längre tids ekonomiska problem (sedan stiftet slutat ge bidrag till till verksamheten) tvingades man sälja byggnaden. Nuvarande ägare är ett fastighetsbolag och lokalerna hyrs ut till flera olika hyresgäster.
– Att vi inte längre har hela huset ser jag inte som ett bekymmer, säger Cecilia Petersson. Den tiden har varit. Nu är frågan vilken verksamhet vi ska ha idag. Vad är Sjömanskyrkan 2.0? Jag har inte svaret än, men jag ska ta reda på det. Jag tar gärna emot idéer.
”som sjöman tror jag att man ofta tänker mer på om gud finns eller inte, eftersom man har ett utsatt och farligt jobb”
Cecilia Petersson, samordnare på Sjömanskyrkan i Göteborg
Cecilia hoppas vara ett stöd för sjömän som behöver någon att prata med. Även om det numera finns internet ombord så är man ändå borta från hemmet och familjen, påpekar hon. Man måste hålla sams och man kanske knyter näven i fickan när något gnager. Det kan vara skönt att prata med någon utanför besättningen – både om konkreta vardagsbekymmer och tankar om livet i stort.
– Existentiella tankar finns ofta om man släpper in dem. Som sjöman tror jag att man ofta tänker mer på om Gud finns eller inte, eftersom man har ett utsatt och farligt jobb. Här kan jag vara ett stöd, säger hon.
Men samtalen måste inte handla om Gud. Förra gången Cecilia jobbade för sjömanskyrkan träffade hon en styrman som just hade fått veta att det varit översvämning i hans källare.
– Situationen skapade dubbel frustration för honom, både att han inte var hemma och kunde hjälpa till, och att hans fru klarade av situationen utan honom. Han kände sig otillräcklig och maktlös. En del vill prata av sig och andra har konkreta problem de vill ha rådgivning i. Jag är inte expert på allt de frågar om men jag är bra på att lyssna, säger hon.
Ibland vill sjömän ha hjälp med praktiska saker som att köpa telefonkort eller få skjuts till banken. En del vill ha skjuts till Clas Ohlson eller Jula. Andra vill åka till Rosenhill. Tanken är att Cecilia ska samverka med personalen på Sjöfartsverkets sjömans-center Rosenhill, som också besöker fartyg och har fritidsverksamhet för sjömän, genom att till exempel samordna fartygsbesöken.
Till sjömanskyrkan kommer regelbundet ett troget gäng pensionerade sjömän och andra för en stunds social samvaro. De har fortsatt komma även sedan huset bytt ägare.
– Jag kallar dem för ”gubbarna i soffan”. Detta blir deras vardagsrum. Många är ensamma och håller lite koll på varandra, om någon inte dyker upp på ett par dagar undrar de andra var han är. Jag tycker att det är fint. Nästa veckas tänkte jag baka äppelpaj åt dem.
En del i Cecilias arbetsuppgifter är att planera och genomföra resor för dessa pensionärer.
– Vi har redan börjat planera utflyktsmål. Jag har sju platser i kyrkans buss och de är ungefär dubbelt så många, så vi får se hur vi lägger upp det.
vilken verksamhet ska vi ha idag? vad är sjömanskyrkan 2.0? jag har inte svaret än, men jag ska ta reda på det. jag tar gärna emot idéer.”
Cecilia Petersson
En del orkar inte längre ta sig till sjömanskyrkan. Då kan Cecilia göra hembesök eller hålla kontakt med dem på telefon. Hon ser också som sin uppgift att hjälpa till med praktiska saker som myndighetskontakter.
Vid ett tillfälle hjälpte hon en man att få kontakt med sin vuxna son.
– En farbror nämnde att han hade en son som han aldrig träffat. ”Skulle du vilja träffa honom?” frågade jag. Vi hjälptes åt att leta rätt på sonen och skriva ett brev. De träffades och höll kontakten, säger hon.
I början av september hölls den årliga krigsseglardagen för att hedra de sjömän som miste livet under andra världskriget. Runt 60 personer kom till högtidlighållandet med minneskransar, musik och tårta.
– Jag är glad att så många kom. Många sjömän offrade livet under kriget och de som överlevde blev otroligt illa behandlade av staten när de kom tillbaka. Detta är en verklig skam för Sverige, säger Cecilia.
Tidigare fanns plaketter med namn på sjömän som omkom under andra världskriget uppsatta inne i Sjömanskyrkan. När byggnaden såldes fick de plockas ner. Enligt Peter Skoglund, styrelseledamot i Stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborgs stift, har Sjöfartsmuseet i Göteborg erbjudits att ta över plaketterna men tackat nej på grund av platsbrist. Nu ligger de i ett förråd i Sjömanskyrkans källare.
– Jag tycker att det är viktigt att plaketterna kommer upp igen. Det mest naturliga tycker jag vore att Sjöfartsmuseet förvaltar dem, det borde ligga i linje med deras uppdrag. Alternativt kanske man kan höra med Maritiman. Huvudsaken är att de kommer upp. Vi har haft flera besökare som frågat efter plaketterna så det märks att folk saknar dem, säger Cecilia Petersson.
Kort om Sjömanskyrkan i Göteborg
- Stiftelsen Sjömanskyrkan i Göteborgs stift har till uppgift att driva sjömanskyrklig verksamhet i Göteborgs stift med särskilt sikte på sjöfarande ungdoms vård, fostran och utbildning samt behövande ålderstigna, sjuka eller handikappade sjömäns omvårdnad.
- Stiftelsen har därutöver till uppgift att vara sjöfolket till hjälp och stöd vid sjukdom och förmedla kontakt mellan sjömännen och deras anhöriga, och att utöva kristen och social verksamhet bland sjöfolk och deras familjer.
