Är skinn på näsan ett krav för kvinnor som vill jobba i en mansdominerad bransch? Det och mycket annat diskuterades under ett panelsamtal om jämställdhet inom sjöfarten och fyra andra branscher.
Frida Linehagen har skinn på näsan. Det har hon fått höra sedan hon började inom Försvarsmakten för tjugo år sedan. Idag är hon officer och doktorand vid Försvarshögskolan och Lunds universitet och forskar om ledarskap.
Med skinn på näsan menas enligt Frida Linehagen att hon nästan har vad som krävs för att få vara med. Hon förväntas heller inte ta åt sig om någon kränker henne; det ska hon bara skämta bort.
– Min chef får däremot aldrig höra att han har skinn på näsan. Det vore opassande att säga till en man i sextioårsåldern. Han är rak och tydlig. Men om jag är rak och tydlig i vår organisation så får jag ofta höra att jag ätit huggorm till frukost, säger Frida Linehagen.
Hon är en av deltagarna i ett panelsamtal om jämställdhet i mansdominerade branscher som hålls när sjöfartens REDO-projekt presenteras. Övriga deltagare är Sara Jonasson Ginters, konsult och tidigare IT-chef och författare till en rapport om en inkluderande teknikbransch, Mathias Ericson som är forskare vid Göteborgs universitet och har skrivit en avhandling om jämställdhet bland brandmän inom Räddningstjänsten, samt Taline Jadaan från forskningsinstitutet RISE som ingår i REDO-projektet.
Många kvinnor som intervjuats i REDO-projektet pratar just om skinn på näsan. Inom sjöfartsbranschen tycks det vara en positiv egenskap som förväntas av kvinnor ombord.
Sara Jonasson Ginters jämför uttrycket med ”högt i tak” som hon är skeptisk till.
– Högt för vem? För mig signalerar dessa uttryck att man måste anpassa sig till rådande jargong och normer för att passa in och få jobba där, säger hon.
”Uttryck som dessa signalerar att man måste anpassa sig”
Mathias Ericson kompletterar med ”rå men hjärtlig stämning”. Han menar att dessa uttryck är kraftfulla eftersom de är luddiga; man kan dra till med dem för att legitimera en massa saker.
– Varför är det en kompetens att inte ta illa vid sig? Det blir självbekräftande; det skapar en bild av att vi är trygga med varandra och därför kan säga vad som helst, säger han.
En sprängkraft med metoo-uppropet för några år sedan var, enligt Mathias Ericson, att det visade hur mycket som döljs i den här typen av kultur.
– Samtidigt finns det en ambivalens. En kvinna som sökt sig till en typiskt manlig miljö kan upplevas som illojal om hon börjar ifrågasätta den, säger han.
Inom Räddningstjänsten kom jämställdhetsarbetet igång sent, menar Mathias Ericson. Mycket har hänt de senaste tio åren men en hel del återstår. Andelen kvinnor som jobbar heltid som brandmän ligger idag på 5–6 procent. Många kvinnor som kommer in lämnar branschen igen.
Även inom teknikbranschen tycks kvinnor lämna branschen i högre utsträckning än män. Andelen kvinnor har gått ner de senaste tio åren samtidigt som andelen kvinnliga studenter på tekniska utbildningar ökar. Vissa delar av branschen har bra representation i stort, men inte på ledande positioner vilket är ett problem, säger Sara Jonasson Ginters.
Samma sak syns inom Försvarsmakten, som idag har runt åtta procent militärt anställda kvinnor. Ju högre upp i organisationen man kommer desto färre kvinnor finns det på ledande befattningar, enligt Frida Linehagen.
Hon säger att det kan vara problematiskt att driva jämställdhetsarbete inom försvaret. Det är en utmaning att få med kvinnor på tåget.
– De flesta vill väldigt gärna tillhöra gruppen. Och då vill man inte vara en kvinna för då är man utanför, säger hon.
”De flesta vill väldigt gärna tillhöra gruppen”
Det viktigaste för ett lyckat jämställdhetsarbete i en organisation är att ta frågan på allvar, menar panelen. Det får inte bli en sidouppgift som sköts av enstaka eldsjälar. Och engagemanget måste sippra ner i hela organisationen; det räcker inte att högste chefen säger att frågan är viktig.
Alla förband inom Försvarsmakten i Sverige ska numera ha en ansvarig för jämställdhetsfrågor. Enligt Frida Linehagen är detta ofta en tillikabefattning ihop med flera andra uppdrag.
– Är det då en person som inte har kompetens i frågan, och kanske inte heller är intresserad, så blir det inte bra. Dessutom är det väldigt ofta kvinnor ute på förbanden som har den här uppgiften – vilket är helt otroligt med tanke på hur få vi är – och då får det inte så stort genom-slag utan ses som att hon gör det i egen sak, säger Frida Linehagen.
Sara Jonasson Ginters håller med. Inom teknikbranschen är det ofta eldsjälar som driver jämställdhetsarbetet parallellt med övrig verksamhet. Hon menar att teknikföretagens lönsamhet kan vara ett hinder för jämställdhetsarbetet. Det går ju så bra ändå.
– Man måste hitta ett relevant varför för sin organisation. Varför är det viktigt att jobba med dessa frågor? Många av oss tycker att det är en självklar rättvisefråga men som bolag handlar det om att se fördelarna och vad det ger i form av resultat, säger hon.
Ett sådant varför kan vara kompetensförsörjning. Jämställdhetsarbete handlar inte bara om kön utan om att skapa inkluderande miljöer där alla mår bra och vill stanna kvar.
Metoo visade att sexuella trakasserier och diskriminering förekommer i så gott som alla branscher. Sara Jonasson Ginters var samordnare för teknikbranschens upprop ”Tekniskt fel”.
– Efteråt gick många företag ut och sa att de uppdaterat sina policys och rutiner. Det är jättebra, men vi saknade verkliga handlingar. Vi behöver prata mer om miljö, jargong, maktstrukturer och härskartekniker, säger hon.
Hon anser att den stora vinsten med metoo är att kunskapsnivån gått upp. Numera vet vi att problemet finns och -vågar prata om det. Och det måste vi fortsätta göra, poängterar hon.
Försvarsmaktens upprop ”Givakt och bit ihop” gjorde enligt Frida Linehagen att ämnet blev mindre tabubelagt. Att höra att andra upplevt samma sak hjälpte i en mansdominerad organisation där kvinnor vill passa in och inte vara svikare.
Numera pratar man om problemet på föreläsningar med nya kadetter, vilket hon tycker är positivt. En annan åtgärd som kom efter metoo är att varje förband regelbundet ska rapportera in tre saker som gjorts för jämställdhetsarbetet.
– Man kan tänka sig att det skulle bli jättebra och att alla måste tänka till. Men som det fungerade på mitt förband, så frågade min högste chef vad vi gjort det senaste halvåret och bad mig lämna en lapp på hans skrivbord. Då blir det inte så stor förändring i praktiken.
Framöver har nätverk en viktig roll för jämställdhetsarbetet, menar Mathias Ericson. Det behövs forum där människor kan mötas och frågor belysas. Han påpekar också att man måste förstå att detta handlar om ett långsiktigt arbete och att alla inte är överens.
Enligt Frida Linehagen är det viktigt att lyfta fram jämställdhet som något som alla vinner på. Inom Försvarsmakten har det gjorts flera satsningar ”för kvinnors skull” som i slutänden visat sig förbättra för alla.
Att kvinnor fick större badhanddukar ledde till att alla idag har fått större handduk – vilket uppskattas även av män. Och att kortare personer, oftast kvinnor, behövde kortare kolv på sitt vapen har bidragit till utformningen av nya AK5.
– För inte så många år sedan hette det att man fick ut en ”tjej-AK5:a”. Alltså en lite sämre AK5:a där man hade tagit bort ett par centimeter på kolven. Jag kan tänka mig att det gav inspiration till utformningen av nya AK5 som har ställbara kolvar. Jämställdhet är ingen kvinnofråga – det är en kunskapsfråga, säger hon.
