En specialutgåva av tidningen Sjömannen började ges ut i USA under andra världskriget. Det första numret kom ut i slutet av 1940. Det var en unik satsning och är den första och enda gången som ett svenskt fackförbund har gett ut en medlemstidning utanför Sverige.
Bakgrunden var att när nazi-Tyskland angrep och ockuperade Norge och Danmark under andra världskriget i april 1940 upprättades den så kallade Skagerackspärren. Över 60 procent av den svenska handelsflottan befann sig utanför denna spärr. Flera tusen sjömän blev avskurna från sina familjer hemma i Sverige fram till krigsslutet 1945.
För Svenska Sjöfolksförbundet var det inledningsvis svårt att ha kontakt och ge stöd åt de tusentals medlemmarna utanför spärren som drabbades.
USA-Sjömannen som gavs ut fram till våren 1945 blev en viktig informationskälla för medlemmarna utanför spärren.
”Vi var flera medlemmar som insåg och krävde att Sjöfolksförbundet skulle ha en representation i USA”, berättade den legendariska Spanienkämpen Per Eriksson, kallad Frisco-Per i boken om hans liv med samma namn.
Till förbundets ombudsman i New York utsågs Ernst Råberg, som varit facklig företrädare i Amerikabåten Kungsholm. Per Eriksson blev invald i avdelningsstyrelsen i USA och valdes efter en tid till ombudsman i San Fransisco.
Svenska Sjöfolksförbundet kontor i New York låg på Montague Street, Brooklyn.
I den sista intervju Per Eriksson gjorde 89 år gammal 1996 berättade han för mig om USA-Sjömannen, att det var för att ge bästa möjliga service till medlemmarna som förbundet började ge ut USA-upplagan:
– Snart visade det sig vara en viktig informationssatsning för att hålla kontakt med våra medlemmar i USA. Tidningen hade en tydlig antifascistisk profil.
Första sidan av Sjömannens USA-upplaga som kom ut i slutet av 1940 har ett slags programförklaring: ”Redan före avdelningens tillkomst gjorde sig behovet av ett eget organ för det svenska sjöfolket i USA-trafik starkt gällande … Låt oss hjälpas åt alle man till att göra Sjömannens USA-upplaga till en tidning som blir hela medlemskapets kollektiva produkt, ett språkrör för och hjälp till oss alla.”
Att gå igenom alla nummer av USA-Sjömannen är intressant och också tidstypiskt. Kriget gör sig påmint i varje nummer i artiklar och notiser. Fackligt material blandas med utrikeskrönikor, dikter och noveller.
Priset för tidningen var 1 cent.
Åtskilliga av dåtidens sjöfolk var storläsare och uppskattade säkert notisen i tidningens andra nummer om att läsrummet på Nordic Seamens Center i Brooklyn har öppnat.
”Inte bara i New York har behovet av ett läsrum gjort sig gällande. Även i Baltimore, New Orleans, San Peder och San Fransisco väntar man på att få läsrum upprättade i samband med Shippingoffice.”
Tidningens tredje nummer har bytt namn till Svenska USA-sjöfararen. Anledningen sades vara för att undvika förväxlingar med förbundsorganet hemma i Sverige.
I samma nummer finns en insändare som ställer frågan om sjöfolkets krav på bättre hyror är berättigad. Bakgrunden var att många svenska sjömän hade börjat jobba på andra länders fartyg där lönerna var högre.
Frågan om krigsriskersättning återkommer i nummer efter nummer, något som var högaktuellt under hela kriget.
I tre nummer heter tidningen USA-sjöfararen innan den åter i nummer sex åter heter Sjömannen U.S.A.-upplaga.
Regelbundet redovisar USA-Sjömannen handelsflottans krigsförluster. Bakom korta notiser döljer sig tragiska budskap:
Ångaren Sigrid på på cirka 1.700 ton och hemmahörande i Landskrona har krigsförlist i Östersjön. Av besättningen har sex man räddats under det tio saknas. Namnuppgifter på dessa har vi hittills inte lyckats erhålla.
Ernst Råberg sammanfattar i en artikel i slutet 1941 ett års facklig verksamhet i Förenta Staterna. Han framhåller att då man inte kan förutsäga krigets upphörande är det av ovärderlig nytta att avdelningen hunnit få stabilitet och styrka att kunna tillvara medlemmarnas fackliga och sociala intressen.
Sjömannen var den enda arbetartidningen utanför spärren som gavs ut på svenska
Per Eriksson, ombudsmannen i San Fransisco, följer upp med att rapportera om verksamheten på USAs västkust. Han skriver att även om en hel del problem har lösts återstår många frågor att lösa.
”Vårt avtal behöver förbättras, även förhållandena i båtarna behöver förbättras, men vår viktigaste uppgift idag är att arbeta så att de demokratiska krafterna kommer att vinna över de fascistiska…Att kämpa mot Hitlerismen är detsamma som att kämpa mot slaveriet.”
I nummer 3 år 1942 berättas i text och bild att det stationära sjömansbiblioteket i Brooklyn har öppnats. Artikelförfattaren förväntar sig att läslusten blir god och att biblioteket utvecklas ytterligare.
Gradvis utvecklas USA-Sjömannen både vad gäller antalet sidor och med den tekniska kvaliteten.
I sista numret för 1943 hoppas ledarskribenten att det ska bli den sista krigsjulen.
”Många av dem, som nu seglar utanför spärren, ha varit borta från Sverige alla fyra krigsjularna under den ständiga risken att kunna förolyckas vilken stund som helst, och många äro de som gått förlorade. Men våra svenska sjömän, tillika med deras familjer, har på ett storstilat sätt uthärdat de påfrestningar, som deras yrke och kriget ställer på dem.”
Per Eriksson betonar i samma nummer inför Sjöfolksförbundets kommande kongress att sjöfolket utanför spärren vill vara med och bestämma om förbundets framtid.
”Vi medlemmar härute har trots stora svårigheter lyckats att rädda vår organisation och skaffat oss en hel del erfarenheter, vilka gjort att vi som organisation har fått ett gott och respekterat namn bland andra nationers sjöfolk.”
308 omkomna sjömän
I sista numret för år 1943 publiceras krigsförlisningar på åtta sidor. Redovisningen visar vilken fruktansvärd verklighet svenskt sjöfolk hade under kriget. Totalt handlar det om 32 fartyg och 308 omkomna sjömän.
I USA-Sjömannens julnummer 1944 lyfter Per Eriksson fram att hundratals sjömän stupade i kampen mot fascism och förtryck som frivilliga i Spanska inbördeskriget.
Det är en ny del av Sverige som nu deltar i samma strid. Det är de sjömän utanför Skagerackspärren, som med livet som insats fraktar material nödvändigt för att slå sönder både de tyska och japanska militärmakterna…Många längtar hem till sina vänner och anhöriga. Men de vill inte gå hem förrän det fascistiska hotet är undanröjt.
Totalt handlade det om 32 fartyg och 308 omkomna sjömän.
Per Eriksson konstaterar i numret därefter att Sjömannen varit den enda arbetartidningen utanför spärren som utgivits på svenska.
Nummer 2 1945 april-juli blir det sista numret av Sjömannens USA-upplaga. Sista sidan i denna tidning kan berätta att den första direktflygningen mellan Sverige och USA hade genomförts. Ombord fanns 14 passagerare. Resan tog 17,5 timmar.
Ett tecken på att en ny tid väntade efter krigsslutet.
Totalt kom Sjömannens USA-upplaga ut med 20 nummer från slutet av 1940 till juli 1945.
