Värvare i sjöfolkets vardag

Per Markus Risman och Tini Roth i samspråk om arbetet ombord. Hon trivs med att arbeta till sjöss och med vederlagsledigheten. ”Man kan bo långt ifrån arbetsplatsen när man arbetar till sjöss, det är bra tycker jag. Och det har funkat bra med barnen också”, tycker Tini, som jobbar i taxfreeshoppens parfymavdelning. Foto: Dick Gillberg
Annons

Familjekryssning, sportlovsvecka och full fart.

Sjömannen kollar läget ombord Silja Galaxy – och följer Per Markus Risman i hälarna när han arbetar för att rekrytera nya medlemmar till Seko sjöfolk.

Hon gömmer sig bakom hörnet. Tittar fram och räcker ut tungan mot sin bror. En vild jakt påbörjas runt strollern innan cirkeln utökas runt föräldrarna och övriga väntande. Men mamman avvärjer snabbt en trolig kollision med en påse majskrokar.

Terminalbyggnaden i Värtahamnen är full av förväntansfulla passagerare. Till största delen unga familjer med barn, men även ett och annat kompisgäng och en del medelålders par. Det är drygt en halvtimma kvar till färjans avgångstid vid 19.30. Fortfarande är det en och annan eftersläntrare från förra turen som är på väg ut ur terminalbyggnaden – det är korta tider i hamn som gäller för Galaxy och personalen ombord.

Per Markus Risman, rekryterare och organisatör i Seko sjöfolk, ska resa med Galaxy för att berätta om facket och försöka värva nya medlemmar. Han anställdes i oktober förra året för att stötta och stärka Seko sjöfolks och klubbsektionernas rekryteringsarbete.

Annons

– Det här är andra gången jag är på Galaxy, berättar han. Organiseringsgraden ombord är mellan 70 och 80 procent. Det är en bra siffra men det finns utrymme för förbättringar.

“Det här handlar om människors egna liv”

Det finns ingen magisk formel som leder till framgång när det gäller rekryteringsarbete. Utan det handlar om att börja, menar han.

– Jag pratar om vardagen och frågar hur jobbet går. Och om vad facket gör, och kan göra.

Per Markus har tidigare erfarenhet av att arbeta med rekryteringsfrågor, bland annat från Sveriges ungdomsråd och organisationen Jagvillhabostad.nu.

Han har även arbetat ute på gatan som rekryterare åt biståndsorganisationer.

– Jag var en av dem som stoppar dig när du är ute och går på stan… Men det här mycket roligare. Och lättare. Det här handlar om människors egna liv, jag frågar om deras situation, erbjuder hjälp och stöd, och pratar om hur man kan förbättra deras villkor på jobbet, säger han.

Per Markus Risman. Foto: Dick Gillberg

Galaxy gör sig klar för avgång från Åbo samtidigt som dagen gryr. Och Per Markus förbereder sig för att gå en runda bland besättningen. Första stopp är taxfreeshoppens avdelning för parfym och kosmetika. Tini Roth står bakom disken strax innanför ingången.

“det är en liten familjär båt. Vi trivs jättebra tillsammans”

Hon har arbetat till sjöss i 30 år och är med i facket så samtalet glider snabbt över till jobbet på Galaxy.

– Det har blivit runt 20 år som fastanställd. Mitt första arbete till sjöss var på Stena Line i Göteborg, min man spelade fotboll i ÖIS under några år. Sammanlagt blev det sex år i Göteborg, berättar hon.

Första färjan på Silja Line var Symphony, och de senaste sju åren har hon arbetat på Galaxy.

Hon trivs bra ombord, med arbetet och arbetskamraterna.

– Det är bra stämning bland oss som jobbar ombord, det är en liten familjär båt. Vi trivs jättebra tillsammans.

Nästa stopp är kassalinjen i taxfreen. Petri Järveng sitter i den enda öppna kassan för tillfället, det är fortfarande tidigt på förmiddagen och shoppingsuget hos passagerarna har inte infunnit sig än.

Per Markus tar tillfället i akt att inleda ett samtal. Han är vänlig men direkt, lättsam i tonen men med en allvarlig grundmening.

En utomstående betraktare skulle kunna tro att de är flyktigt bekanta från förr.

Petri är inte med i facket och är därmed en del av målgruppen för Per Markus. Samtalet går vidare. Petri har inte funderat så mycket över medlemskap tidigare. Annars trivs han bra med jobbet som vikarie ombord Galaxy och Symphony.

– Jag tycker det rullar på bra. Jag får tider hela tiden, säger Petri Järveng.

I en av korridorerna springer vi på Jamie Korte. Han arbetar också som vikarie. Inte heller han är med i facket. Hyttstäd är en av de avdelningarna ombord som har hög arbetsbelastning men Jamie menar att det fungerar bra ändå.

– Jag är inte så stressad som person, säger han. Men en sak som har gjort det bättre är att man har rep som stänger av hyttkorridorerna när passagerarna går ombord om man inte är färdig med hytterna. Tidigare kunde det vara rätt rörigt, säger han.

– Men ofta är det ni vikarier som har det tuffast, säger PM Risman.

– Ja, men det här är mitt extrajobb. Jag gör det för att få pengar till utveckla mig inom design och illustration. Jag gillar att teckna.

I korridoren jämte arbetar Jamies mamma, Leila Korte. Hon har arbetat extra som hyttvärdinna på Silja sedan i somras. Tidigare arbetade hon i restaurangbranschen i Stockholm.

– Jag har gjort allt möjligt. Jag arbetade bland annat som svetsare på när de byggde Tele2 Arena. Och innan Galaxy arbetade jag i restaurangbranschen. Men krogen bytte ägare och jag hade inget formellt anställningsavtal. Jag fick i varje fall ut min innestående lön men så går ju inte att jobba.

“Jag tycker man ska vara med i facket”

Just nu kombinerar hon arbetet ombord med att läsa till sköterska – med målsättningen att om möjligt bli ambulanssjukvårdare.

Leila är inte heller med i Seko sjöfolk, hon är organiserad i ett annat förbund. Men hon lyssnar uppriktigt på Per Markus resonemang. Senare i mässen skriver hon också i en medlemsansökan.

­– Jag tycker man ska vara med i facket, så det är egentligen inget att fundera över.

Katarina Lehtinen och Liisa Lehikoinen arbetar i receptionen på däck sex. Färjans givna informationscentral och problemlösare för passagerarna. Det kan handla om allt från avmagnetiserade hyttnycklar till frågor om utbudet ombord eller borttappade barn.

Båda har lång erfarenhet av att jobba till sjöss och de har tydligt märkt av en förändring över tid.

– Arbetet är mer intensivt nu. Arbetsbördan är större och det är andra krav, både från arbetsgivare och passagerare, säger Katarina Lehtinen.

Det är långa arbetspass med låg bemanning samtidigt som man ska leva upp till den högsta servicenivån, även med passagerare som kan vara både berusade och otrevliga.

– Vi arbetar i 10,5 timmar i sträck och det kan ta på krafterna att nå upp till den ”travel experience” som rederiet efterfrågar, säger hon.

“Arbetsbördan är större och det är andra krav”

Både Katarina Lehtinen och Liisa Lehikoinen är med i facket så samtalet med Per Markus vidgas snart till en större diskussion om arbetslivet och facket i allmänhet.

Liisa Lehikoinen berättar att hon har blivit utsedd till jämställdhetsansvarig. Och hon vill gärna veta lite mer om vad som förväntas av henne.

– Det är ett så brett område, jag skulle gärna vilja lära mig lite mer, säger hon.

– Då pratar du med rätt person, det ska jag ordna, svarar Per Markus Risman.

Silja Galaxy har ankommit till Värtahamnen i Stockholm. Foto: Dick Gillberg

Förutom rekrytering handlar Per Markus arbete om att höja engagemanget för medlemskapet. Han blir även en ingång till facket, medlemmarna får tillfälle att ställa frågor.

– Får jag frågor jag inte kan svara på, eller ta reda på själv slussar jag dem vidare i organisationen, säger han. Det gäller att vara noga med att följa upp saker och återkoppla.

För Per Markus innebär jobbet mer än att svara på frågor och få folk att gå med i facket. I förlängningen handlar det om att arbeta för ett bättre samhälle, menar han.

– Jag ser mig som en allierad i klasskampen när jag ute på jobb. Men ingen blir frälst av en teoretiker så ideologin brukar jag spara till senare. Det är när de är engagerade man kan prata om ideologi.


Per Markus rekryteringsresa

  • Sammanlagt pratade han med omkring 20 personer
  • Fyra personer var inte medlemmar i Seko sjöfolk
  • Tre bestämde sig för att gå med. Av de tre personerna var en ny medlem och två var felorganiserade.