Nätverksträff på temat arbetsmiljö

Ett femtiotal sjömän deltog på Sjöstjärnas nätverksträff i Stockholm. Här är det Kristel Pettersson, mässman på isbrytaren Atle, som håller i mikrofonen. Foto: Magnus Glans

En typisk sjöman har kaptensmössa, randig tröja och pipa. Schablonbilden lever kvar trots att 40 procent av Seko sjöfolks medlemmar är kvinnor.

– Vi behöver omdefiniera bilden av yrket, säger arbetsmiljöforskaren Cecilia Österman som föreläste för ett femtiotal kvinnliga sjömän på Sjöstjärnas nätverksträff.

Intresset var stort när Seko sjöfolks kvinnliga nätverk bjöd in till träff. Platserna tog slut på nolltid. Många som kommit hit är vanliga medlemmar utan fackliga uppdrag. 

– Jag ser det som ett tecken på att nätverket är efterlängtat, säger ombudsman Ida Wallin.

En av deltagarna är Amanda Tiopira som jobbar inom restaurang på Stena Vision. Hon har flera kvinnliga kollegor ombord som också ville gå på nätverksträffen men som inte fick plats.

Annons

– Jag frågade dem om de ville att jag skulle ta upp något särskilt. ”Gå dit och lyssna och berätta för oss” bad de. Vi ska ha ett eget möte när jag kommer ombord igen, säger hon.

Temat för dagen är arbetsmiljö. Statistik från Arbetsmiljöverket visar att kvinnor i högre grad blir sjuka av sina jobb medan män oftare drabbas av olyckor med sjukfrånvaro och dödsfall. Statistiken visar också att kvinnor och män gör olika saker på jobbet även om de har samma yrke.

– Män har generellt större variation i sina arbetsuppgifter medan kvinnor ofta jobbar repetitivt. Kvinnor plockar saker med händerna och lyfter i obekväma positioner. Män gör snabba tunga lyft, kör maskiner och använder verktyg, säger Helené Zallin som är arbetsmiljöombudsman i Seko.

“Män har generellt större variation i sina arbetsuppgifter”

Alla har enligt lag rätt till bra arbetsmiljö. Men verkligheten är inte rättvis, menar Cecilia Österman, arbetsmiljöforskare vid Linné-universitetet.

– Kvinnor tvingas oftare än män sluta jobba i förtid för att de är helt utslitna – mentalt eller fysiskt. Det beror inte på att vi är svaga. Det finns vissa biologiska olikheter men de förklarar inte de skillnader som finns, säger hon. 

Storträffen i januari med nätverket Sjöstjärna blir troligen den enda i sitt slag. Det fortsatta arbetet i nätverket bygger på att kvinnor i Seko sjöfolk själva engagerar sig där de är, och peppar varandra att använda facket som verktyg för förändring genom att gå på medlemsmöten och vara med och påverka arbetsmiljön genom förtroendeuppdrag. Foto: Magnus Glans

Till sjöss sker många av arbetsolyckorna inom intendentur. Statistik över inrapporterade arbetsolyckor 2014–2016 visar att intendenturpersonal utgör 49 procent av de anställda men står för 70 procent av olyckorna. Vanligast är fallolyckor. Kvinnor står för 44 procent av olyckorna men utgör endast en tredjedel av de anställda. 

– Trots det ägnar vi ganska lite tid åt att titta på arbetssituationer som framför allt kvinnor har ombord, säger Cecilia Österman. 

När det pratas om risker till sjöss nämns ofta förtöjning. Förtöjningsolyckorna är få men får ofta allvarliga konsekvenser. 

–För intendenturpersonalen kan känslan bli att ”jag ska inte komma dragande med mina tunga tallrikar, eller att det är lite halt på golvet i byssan, när folk dör i förtöjningsolyckor”, säger Cecilia.

– Men vi kan inte bara jobba med de risker som har allvarliga konsekvenser men tack och lov inträffar sällan, fortsätter hon. Vi måste också ta tag i de olyckor som inträffar ofta, även om de inte får lika uppenbart allvarliga konsekvenser. Även till synes bagatellartade olyckor kan få förödande konsekvenser för den enskilde individen med livslånga men, smärtor och utslagning från arbetslivet.

Rent generellt kan mycket göras i förebyggande syfte för att få ner antalet olyckor och sjukskrivningar på en arbetsplats. Cecilia tar upp arbetstidens förläggning. Att bara jobba dagtid är svårt ombord, men om skiftarbete är nödvändigt så har det visat sig att kroppen mår bäst om schemat läggs medurs. Att lägga in planerade riskfyllda arbeten på dagtid när den anställde är pigg, och att låta personalen byta arbetsuppgifter och få variation är viktigt. Och möjlighet till återhämtning förstås. 

Helené Zallin menar att Arbetsmiljölagen överlag är mer inriktad mot manligt kodade yrken. 

– Det är lättare att ställa krav på arbetsmiljön inom manliga sektorer. Ta tunga lyft. Vill du underlätta lyft inom industrin, som är ett manligt kodat yrke, så tar du fram hjälpmedel. Men inom äldrevården, som är ett kvinnligt kodat yrke, är det inte lika självklart, säger hon.

“Det är lättare att ställa krav på arbetsmiljön inom manliga sektorer”

Att somliga arbetsmiljöproblem är svårare att komma åt, beror enligt Helené på att vård- och omsorgsyrken ses som en förlängning av hemmafru-idealet. Det gäller även yrken som innehåller disk, tvätt och städning. 

– Eftersom de inte ses som ”riktiga arbeten” så anses heller inte arbetsmiljön farlig. Jag har träffat IF-metallare som påpekar att de har så farliga jobb att de riskerar att inte komma hem på kvällen. Men du kan dö inom vård- och omsorgsyrken också, säger Helené. 

Till sjöss och i övriga samhället omges vi av sociala konstruktioner – gemensamma överenskommelser som talar om hur saker ”ska vara”. 

– Hur en sjöman ser ut, med randig tröja och kikare, är en social konstruktion. Likaså hur lång en meter är eller vem som är bäst lämpad att vara sekreterare på möten. Gamla sociala konstruktioner är svåra att ändra på, säger Cecilia Österman. 

För att tydliggöra detta delar hon in deltagarna i grupper. Beväpnade med tuschpennor får de skriva upp alla skällsord för kvinnor respektive män som de kommer på, och sedan leta efter teman i orden för respektive kön.

– Det här är också sociala konstruktioner, säger Cecilia när den minst lättgenerade i varje grupp fått läsa upp orden.

När det gäller jargong kan gränsen för vad som anses okej förändras över tid. Jobbar vi länge på en arbetsplats kan det hända att vi börjar svälja, eller inte längre se, förolämpningar.

– Sådant här sunk får vi inte acceptera, säger Cecilia och pekar på orden. Vi får inte lära nyanställda att en trist jargong ombord är okej. Istället för att reproducera gamla normer måste vi producera jämlikhet. 

– Jag vill uppmana er att vara så modiga ni bara kan och vågar, fortsätter hon. Stå upp och visa när något inte är okej. Och flytta fram gränsen för vad ni vågar.  

“Skriv upp så många förolämpningar ni kommer på för kvinnor och män”, uppmanade Cecilia Österman och ledde in gruppen i en diskussion om sociala konstruktioner. Foto: Magnus Glans
Väggarna i föreläsningssalen fylldes snabbt av långa listor med förolämpningar. Foto: Magnus Glans

Jämställd representation är ett fokusområde för Seko sjöfolk och en orsak till att nätverket Sjöstjärna bildats på uppdrag av styrelsen och representantskapet. 40 procent av fackets medlemmar är kvinnor men bara var femte person på beslutande post är kvinna. Nätverket ska peppa fler att ta fackliga uppdrag i sektionsstyrelser eller bli skyddsombud. Att visa upp förebilder är ett sätt.

– Forskning visar att förebilder är jätteviktigt, säger Cecilia. Helst ska det inte vara ouppnåeliga förebilder som Hillary Clinton, utan personer som bara kommit en liten bit längre än en själv. Så att man inspireras och känner att ”jag kan snart vara där”.  

Ida Wallin hoppas att denna första nätverksträff gett inspiration och idéer till hur nätverket kan utvecklas framöver. Tanken är att diskussioner, nätverkande och stöd ska kunna pågå hela tiden i lokala grupper, både fysiskt och på Facebook och telefon. 

– Det behöver inte vara krångligt. Ta med era kvinnliga kollegor på en fika och posta i Sjöstjärnas Facebook-grupp att ni ska ses så fler kan hänga på, uppmanar hon.

När dagen går mot sitt slut fortsätter samtalen i stolsraderna, vid diskmaskinen och i korridoren. Många nya kontakter har knutits. En kvinna drar på sig jackan för att gå men stannar upp i korridoren. Vänder sig om och ler.

– Det har varit så roligt idag, säger hon. Det känns att vi är på väg någonstans.


Sagt om Sjöstjärna

– Att vi i Seko sjöfolk gör det här. För fan. Det händer! Vi förändras nu och det är så otroligt att vara så privilegierad att jag får se det. Hur kvinnor i sjöfarten reser sig och tar plats. (Petra Sviberg, ombudsman)

– Jag är här för att få inspiration och träffa andra kvinnor som jobbar till sjöss. Jag jobbar i ett litet rederi och träffar inte så många, och de som finns hinner man sällan ha några djupare diskussioner med när vi ses ombord. (Deltagare på nätverksträffen)

– Jag har av princip varit emot enkönade aktiviteter och nätverk. Tills jag ruttnade för tio år sedan och insåg att jag inte har tid. Det kommer att ta 200 år att bli jämställda i den här takten! Jag är jätteglad att Seko sjöfolk startat upp det här nätverket. (Cecilia Österman, arbetsmiljöforskare)

– Jag har många gånger känt mig ensam. Det är verkligen skönt att känna att vi nu är ett stort, och säkert snart också starkt, “vi”. (Deltagare på nätverksträffen)

Arbetsmiljö var temat för dagen. I pauserna kunde deltagarna svara på frågan “Vad behövs för att din arbetsmiljö ska bli bättre?”. Foto: Magnus Glans