Den första söndagen i september varje år uppmärksammar många av branschens aktörer Krigsseglardagen. Dagen då vi hyllar allt modigt sjöfolk och fiskare som seglade under andra världskriget med livet som insats, och som tack för sin heroiska insats under kriget behandlades väldigt illa när de väl återvände hem. Tyvärr kom långt ifrån alla hem. Runt 2 000 sjömän förlorade sina liv i andra världskriget.
Sverige hade redan i början av september 1939 förklarat sig neutrala och bara tre veckor senare inträffade den första svenskflaggade förlisningen. Inte nog med att de som var ute till sjöss under kriget led alla helvetes kval. Det fanns även de som hamnade ”utanför spärrarna”, det vill säga linjen mellan Lindesnes i södra Norge och Hanstholm på Jylland. Tyskarna kontrollerade en ränna vid norska kusten med krigsfartyg och flygplan. Detta kallades för spärrarna och delade den svenska handelsflottan i två delar – en del innanför och en del utanför. 8 000 svenska sjömän befann sig under krigsåren utanför spärrarna. Statsminister Per Albin Hansson hyllade och uttryckte tack och beundran till sjöfolket, både innanför och utanför spärrarna. Alla fartyg hade en helt avgörande roll i andra världskriget, där de som var utanför spärrarna bidrog med insatser i de allierade flottorna emot Tyskland.
denna förfärliga behandling fick sjöfolket som tack för sina ovärderliga insatser under kriget.
Allt eftersom kriget fortsatte befann sig flera tusen sjömän utanför spärrarna. Och många av de som sedermera kom hem behandlades som skit. En mörk del i vår historia. När de väl kunde komma hem – många efter flera år hemifrån och med fysiska och psykiska problem efter ett liv i krig till sjöss med saknaden av familj och vänner, hot om att skadas, minsprängningar och att ha levt under den stress allt detta orsakat – så var det inget trevligt välkomnande alls. Tvärtom, poliser stod och väntade och förde dem till militärtjänst eftersom de inte hade inställt sig vid kallelse, och kronofogden stod där och krävde dem på obetalda skatter. De skönstaxerades och deras krigsriskkonton tömdes av myndigheterna. Denna förfärliga behandling fick sjöfolket som tack för sina ovärderliga insatser under kriget.
Det var först efter många goda insatser av både fackföreningar, sjömanskyrkorna, redare, kulturarbetare, HKF och många andra inom sjöfartsklustret som ett stort och viktigt arbete gjordes 1997 med ett upprop att söka upp alla då levande krigsseglare. Även vår tidigare sjöfolksordförande Anders Lindström, då i rollen som generaldirektör för Sjöfartsverket, medverkade till detta. Man lyckades hitta 2 780 sjömän, varav 900 kom till krigsseglardagen den 6 september 1997.
Den 7 september i år hyllade vi krigsseglarna. Det gör vi varje år första söndagen i september, och till alla dessa sjömän som kämpade i kriget vill jag bara säga – tack för en mycket god vakt.