I ett riktigt allvarligt läge, eller krig, är sjöfarten helt central. Försvarsmakten har hittills tecknat avtal med 36 rederier, men hur den svenska sjöpersonalen ska räcka till och krigsplaceringar fungera och prioriteras, är inte löst. Dessutom måste frågan om vilka villkor som ska gälla dessförinnan, i krislägen där totalförsvarsplikten inte aktiverats, upp på bordet.
Tillgången till svenskflaggade fartyg är avgörande för både Försvarsmakten och vår försörjning av förnödenheter. Om risken för krig är så hög att regeringen fattar beslut om höjd beredskap träder förfogandelagarna in och ger staten rätt att rekvirera hela den svenska handelsflottan. Men i första hand – samt i allvarliga lägen där det ännu inte råder höjd beredskap – vill Försvarsmakten använda sig av de ramavtal de tecknat med rederierna. För inrikessjöfart omfattar det 18 leverantörer, för kust- och närsjöfart ytterligare 18. Avtalet för kust- och närsjöfart är dessutom gemensamt med den finska försvarsmakten.
– Det handlar bland annat om Stena Line, Destination Gotland och Wallenius Sol samt skärgårdstrafiken. När det gäller specialsjöfart, exempelvis för bärgning och kabelutläggning, är planen att teckna ett särskild avtal, säger Stefan Nohrénius, avdelningsdirektör vid Försvarsstaben på Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm.
hur bristen på svensk sjöpersonal ska lösas är en av de svåraste frågorna.
Men det totala behovet av sjötransporter kommer vara betydligt större än så. Hur stort är ännu oklart, liksom flera andra avgörande frågor. Hur bristen på svensk sjöpersonal ska lösas är en av de svåraste. Idag är dessutom runt 20 procent av de anställda på svenska fartyg filippinier på TAP-avtal. På tankfartygen, som är extra viktiga för Försvarsmakten och kräver specialistutbildning, är andelen betydligt högre än så. Och totalförsvarsplikten omfattar bara svenska medborgare och personer som är bosatta i Sverige. Denna plikt innebär att du som medborgare är tvungen att gå till jobbet om Sverige går upp i höjd beredskap och allmän tjänsteplikt aktiveras. Att inte infinna sig är straffbart.
I skarpt läge finns det, som det ser ut idag, två möjliga sätt för sjöpersonal att bli krigsplacerade. Det här, att bli placerad genom sin anställning, är det ena. Det andra är genom värnplikten, men då inom Försvarsmakten. Och mellan dessa två kommer krockar uppstå, konstaterar Stefan Nohrénius, krockar som tvingar fram tuffa prioriteringar. Var behövs maskinisten Anton eller matrosen Linnea som mest? Han ger ett exempel på hur den formella gången är tänkt.
– Vi meddelar Plikt- och prövningsverket att ett Stena Line-fartyg är viktigt ur ett totalförsvarsperspektiv. Rederiet ska då inkomma med personuppgifter till Plikt- och prövningsverket, som gör en disponibilitetskontroll. Skulle det då visa sig att styrman X redan är krigsplacerad i Försvarsmakten förs en diskussion mellan parterna om var X gör mest nytta.
Att krigsplacera de anställda är – så här under fredstid – en typ av planeringsåtgärd. Rederierna måste säkerställa att de klarar bemanningen, utan att vare sig inkludera utländsk personal eller personer som är tingade på annat håll.
– Hur det här ska gå till är inte glasklart, säger Carl Carlsson från Svensk Sjöfart som även är ordförande för BT-POS Sjö.
– Vi jobbar intensivt, både rederierna och berörda myndigheter, för att bringa ordning, men som det ser ut idag klarar vi inte bemanningsuppgiften hela vägen. Någon form av lösning måste till.
”som det ser ut idag klarar vi inte bemanningsuppgiften hela vägen.”
Ett viktigt steg på vägen är den övning som genomförts på Donsö i början av september, den största totalförsvarövningen i landet sedan andra världskriget. Där ska scenarier under högsta beredskap prövas.
– Här kommer också prioriteringar av krigsplaceringar att testas. Det är ett komplicerat pussel som ska läggas, säger Carl Carlsson.
Försvarsmaktens rederiavtal omfattar även uppdrag i skeden där det inte råder höjd beredskap och allmän tjänsteplikt.
– Det kommer krävas sjötransporter i mycket stora volymer långt innan man kommer till ett läge med höjd beredskap och krig i Sverige. Det skulle kunna handla om allvarliga händelser utanför vårt territorium, exempelvis om Ryssland angriper ett baltiskt land, säger Stefan Nohrénius.
Vad som ska gälla vid tjänstgöring på fartyg under dessa premisser, där vissa uppdrag sannolikt skulle vara riskfyllda, återstår att reda ut. I det läget har man som anställd fortfarande rätt att byta jobb och säga upp sig precis som vanligt. Här kommer det krävas riskbedömningar och förhandlingar kring anställningsvillkor, samt löner med rejäla risktillägg.
– Här är det helt avgörande att det finns ett tydligt och av parterna accepterat ramverk för dessa förhandlingar. För att sitta och förhandla i ett kritiskt läge om vad som är riskfyllt och inte kommer det inte finnas tid för, säger Mikael Lindmark, Seko sjöfolk.
Hanna Welin
Fakta: Krigsplacering och totalförsvarsplikt
Lagen om totalförsvarsplikt gäller alla medborgare och personer bosatta i Sverige mellan 16 och 70 år och innebär att man kan bli krigsplacerad. Skyldigheten att utföra sin plikt gäller först om regeringen beslutar om höjd beredskap och allmän tjänsteplikt.
Krigsplacering med anställningsavtalet som grund
– Arbetsgivare kan krigsplacera de anställda som en planeringsåtgärd för att säkra upp att de, i händelse av höjd beredskap, har en fungerande bemanning. När bemanningsplaneringen är på plats meddelar arbetsgivarna de berörda skriftligen om deras placeringar och var de ska inställa sig. Men det är alltså först vid höjd beredskap som tjänsteplikt kan bli aktuellt. Innan dess har man rätt att säga upp sig eller byta jobb precis som vanligt.
Krigsplacering genom värnplikt
– För tjänstgöring inom Försvarsmakten.
Krigsplacering genom civilplikt
– Handlar i första hand om att kunna krigsplacera individer med viktiga roller och kompetens inom totalförsvarsviktig verksamhet. I dagsläget omfattas inte sjömän av civilplikt.
Läs mer: Sjöfolk i utlandet kan kallas hem
