På språng för gästernas bästa

Bengt Björklund är reparatör på Viking Lines Cinderella. Foto Linda Sundgren
Annons

Svetsa hyllplan, lösa wc-stopp, laga hyttlås och valsa plåt. Det är några av alla de uppgifter som Cinderellas reparatör, Bengt Björklund, hanterar. 

– I det här jobbet måste man vara otroligt mångsidig och det är roligt som tusan, säger han. 

En ihållande larmsignal ljuder i bakgrunden när passagerarna släpps ombord på Viking Lines kryssningsfartyg, Cinderella, som ligger redo för avgång vid Stadsgårds-kajen i Stockholm.

– Ett lås har hängt sig, det är därför det låter, förklarar Bengt Björklund när vi möts i informationen på däck sju.

– Jag tar det, säger kollegan Jarl, ”Julle”, Sundman.

– Säkert? Okej, då går jag och kollar poolerna. Vi bytte vatten tidigare idag så det är fräscht, men vi ska se till att alla värden är som de ska också.

Vi tar lejdarna ner till femman, går ut på backen och vidare in i utrymmet där poolmätaren är monterad. Bengt läser av siffrorna och konstaterar att allt är som det ska.

Annons

– Vi har två bassänger ombord och varannan dag byter vi allt vatten. Företaget som servar dem tycker att det är för ofta, men för oss är det väldigt viktigt att hela tiden hålla poolerna rena och fina.

Vi går ut igen och kliver över tampar och vajrar tillbaka mot trapphuset.

– Nu ska vi ner till bildäck och titta till kolsyran. Så tar vi med isgallren till barerna på samma gång. De hämtade jag upp i Mariehamn innan jag gick på jobb i morse.

Nere på däck tre är det tomt på folk och antalet fordon är lätträknade. Cinderella är i första hand ett kryssningsfartyg även om hon också tar rullande gods och passagerarbilar. Innanför en gallerdörr i fören står tre höga kolsyretuber fastspända vid skottet. Bengt plockar fram en ficklampa och läser av mätarna. Två av dem visar sig vara på upphällningen.

– Vi får skicka iland dem i morgon, säger han. Det måste hela tiden vara rätt balans mellan klor och kolsyra i poolerna, annars blir det inte bra.

Med ett stadigt tag om isgallren tar Bengt hissen upp till verkstaden på däck tolv. Här är det gott om plats för arbetsbänkar, verktyg, större maskiner och plåtskåp som ser ut att innehålla det mesta av skruvar, muttrar, hylsnycklar, ventiler och annat. I det vitmålade taket hänger en kristallkrona.

– Varje bra verkstad måste ha en sådan, säger Bengt med ett nöjt leende. Men vi är praktiker också och brukar hänga upp smågrejer som ska målas i den och prismorna är nog inte riktigt lika fina som de en gång var.

”Vi brukar dela upp dagjobben så att den ena tar akuta grejer och den andre större projekt och planerat underhåll”

Bengt och hans kollegor jobbar tio och en halv timme med en timmes rast, från halv åtta på morgonen till halv sju på kvällen. Vanligtvis, säger han, är de fyra reparatörer ombord men den här veckan är de bara två. Det innebär jour varannan natt i stället för var fjärde. Den här kvällen är det Julles tur att bli uppringd vid behov, men till frukosten dagen efter konstaterar han att natten varit ganska lugn. Ett par wc-stopp under kvällen bara och de kunde han hantera på egen hand, utan att behöva väcka Bengt.

– Men i dag har jag jouren och då kan det bli lite vad som helst, säger Bengt när han sitter i dagrummet med en kaffekopp. Vi brukar dela upp dagjobben så att den ena tar akuta grejer och den andre större projekt och planerat underhåll.

Knappt hinner han hälla i sig sista kaffeslatten förrän det piper i sökaren. Någon har problem med en hyttoalett, vilket under resan visar sig vara ett av de vanligaste felen tillsammans med krånglande lås.

– Det är svårt att få ordentligt fall på avloppsrören ombord vilket gör att det samlas vatten och grejer och till slut blir det stopp. Men för det mesta är det enkelt att åtgärda, säger Bengt medan han med raska steg går till korridoren varifrån felet anmälts.

Han öppnar en servicelucka i väggen utanför den aktuella hytten, byter ut en plastventil och tvingar sedan systemet att suga ur wc-stolen.

– Sådär ja, säger han och rätar på ryggen, nu är den bättre än ny.

Bengt åker upp till däck tolv och sätter sig framför datorn på kontoret som är inhyst i anslutning till verkstaden. Här finns en lång att-göra-lista som är kopplad till fartygets intranät där varje avdelning själv kan lägga in sådant som behöver åtgärdas. Bengt väljer ut det han bedömer som mest akut och kör en utskrift.

– Sådant som påverkar passagerarna går alltid först, säger han. Gästerna är våra arbetsgivare, de betalar våra löner, och vi måste se till att serveringspersonalen och andra har det som krävs för att kunna ge bra service.

Första uppdraget är ismaskinen i byssan som inte fungerar och med listan i handen trycker Bengt på hissknappen. Men hissen hinner inte ens upp förrän sökaren börjar pipa igen. Han går tillbaka in i verkstaden för att ringa och höra efter vad det handlar om.

– Wc-stopp, konstaterar han när han lagt på luren. Jag får ta det först.

Bengt har jobbat till sjöss sedan 1975 och varit rederiet trogen sedan starten. Att han är utbildad plåtslagare har han stor nytta av eftersom det till och från såväl ska valsas som svetsas och klippas plåt. Lastbilskortet han tog för många år sedan, ”utifall jag skulle bli arbetslös till sjöss”, har han däremot inte haft någon användning av annat än privat. Bengt säger att han gillar att jobba på sjön. Att det många gånger är både tungt och påfrestande, tycker han uppvägs av variationen.

– Man gör hela tiden olika grejer och det tror jag är bra för kroppen. Men visst skulle man behöva träna bål och rygg lite mer för att stärka musklerna.

Som reparatör är mångsidighet en förutsättning. Slitaget på den snart 30 år gamla färjan är stort och det dyker ideligen upp sådant som behöver åtgärdas. Sökaren är inte tyst några längre stunder och ute på avdelningarna blir Bengt ofta tillfrågad av folk som behöver hjälp.

– Jag gillar att göra grejer på vägen och lösa problem direkt. Vissa tar bara sådant som ligger i datorn för att kunna kvittera och visa vad de gjort, men sådant bryr jag mig inte om, det tar bara en massa extra tid. Tänk om det ska sitta 30 gubbar och läsa allting jag gjort under en dag. Det tar säkert flera minuter för var och en och den tiden är bättre om de lägger på annat. Jag gör det jag ska ändå.

– Men man blir lite arbetsskadad också, fortsätter han. Går jag in på ett café iland och det är något fel på dörrhandtaget börjar jag genast leta efter en skruvmejsel i byxfickorna.

Bengt berättar att han inte har något emot jouren, men att han allra helst ägnar sig åt lite större projekt. När vi skyndar mellan uppdragen pekar han ut olika innovationer han förverkligat under årens lopp och han har fått flera arbetsbelöningar av Sjömanshusstiftelsen för sin uppfinningsrikedom.

– Folk brukar komma till mig när de har problem. Då går jag och klurar ett tag, ibland kan det dröja ganska länge, men så plötsligt kommer jag på hur jag ska göra, säger han.

Förmiddagsfikat närmar sig och efter att ha lämnat verktyg i verkstaden beger sig Bengt mot mässen. På vägen dit blir han stoppad av en äldre herre som tydligen uppfattat Bengts yrkesroll.

– Får jag passa på att anmäla en sak? Jag bor i handikapphytt 5001 och det är tre skruvar på toalettstolen som är lösa och gallret till golvbrunnen i duschen sitter inte fast.

– Säger du det, säger Bengt, då ska jag titta på det med en gång. Tack för att du sa till.

”sådant som påverkar passagerarna går alltid först. gästerna är våra arbetsgivare, de betalar våra löner”

Kaffet får vänta. Den aktuella hytten ligger precis runt hörnet och skruvarna är snabbt åtgärdade. För att fästa golvbrunnslocket krävs däremot silikon, konstaterar Bengt och säger att det får han komma tillbaka med lite senare. Så rullar dagen på. Efter det försenade fikat kommer larm om att en dörr i baren krånglar. Den, visar det sig, har hoppat ur sitt läge, men med hjälp av en kofot lyckas Bengt lyfta den på plats igen. Innan han hinner lämna nattklubben kommer nästa uppdrag.

– Det är en dörr på nian som också kärvar, säger bartender Lasse Koskelainen. Du kanske kan titta på den när du ändå är här?

– Visst, vi tar det på en gång, säger Bengt.

Det hinner bli åtgärder av ytterligare ett par dörrar, några toalettstopp, ett par krånglande hyttlås och tillskärning och valsning av plåt innan klockan blivit två. Trots att bara halva arbetsdagen passerat visar stegräknaren nästan 7 500 steg.

– Ändå har det varit lugnare idag än det brukar, säger Bengt. Men i natt har jag jouren och då vet man aldrig hur mycket man får sova. Fast mig gör det ingenting. Tiden går fortare när man har att göra och är jag ändå ombord kan jag lika gärna jobba.


FAKTA BENGT BJÖRKLUND

Ålder: 60 år
Familj: Hustru, två söner, en dotter och tre barnbarn. Kommer från en släkt med sjömän på både moderns och faderns sida.
Bor: Flyttade nyligen in i ett nybyggt hus i Jomala på Åland. Helst tillbringar han ledigheterna i sommarstugan i Sottunga, Finlands befolkningsmässigt minsta kommun med under 100 invånare.
Arbete: Han började som plåtslagare. Gick till sjöss 1975, inledningsvis hos Slite rederi och familjen Myrsten, därefter Viking Line.
Gör helst när han är ledig: Genomför projekt på sommarstugan. Senast installerade han en badtunna som ligger nedsänkt i berget, endast någon meter ovanför vattenlinjen.
Kuriosa: År 2012 överraskades Bengt av svenska teveprogrammet Under cover boss då Viking Lines vice vd kom ombord inkognito. Som tack för sin medverkan fick Bengt en ny svets till Cinderellas verkstad och en resa till Kempi svetsfabrik i Lahtis.

Annons